The Unguided
Fragile Immortality

Melodiös dödsmetall, det är inte direkt så att man känner sig alltför exalterad över ännu ett sådant album. När man sedan noterar att det handlar om bekanta från Sonic Syndicate växer den känslan av icke-exaltation exponentiellt. Detta är bandets andra album och det erbjuder en hel del snygga melodier och dåligt vrålande, men också kommersiellt gångbar samtidigt ganska tråkigt dödsmetall.

Det börjar snyggt med keyboards och bra melodier och sedan demoleras låten med tragiskt dåligt vrålande och albumet fortsätter sedan att trampa alldeles för mycket i redan upptrampade spår och erbjuda alldeles för lite personlighet. Bra produktion, bra ljudbild, lättillgängligt dvs enkelt att ta till sig. Föga unikt är det och det känns väldigt mycket Sonic Syndicate, ett band jag inte är någon större fanatiker av. För fantasilöst tycker jag man kan säga om stilen, albumets elva spår och 46 minuter bjuder inte heller på speciellt mycket variation så man tröttnar gärna mot slutet.

Pluspoäng för den snygga produktionen och några bra refränger och låtsnuttar, minuspoäng för fantasilösheten och för en stereotypisk kavalkad av låtar. Vi har hört det förr, vi har hört det många gånger, massor av gånger faktiskt och det är inte längre roligt, det var länge sedan det var roligt. Det är svårt att gå igång på ännu ett, ännu ett album av ännu ett melodiöst dödsmetallband helt utan fantasi och personlighet. Jag är allt annat än imponerad men det ska förstås ändå sägas att om detta album kommit för femton år sedan hade det med största sannolikhet setts på med annorlunda ögon. Men det är inte femton år sedan och det finns redan alldeles för många band av denna typ och denna kaliber. Nej, mer krävs om man vill märkas.

Jag tycker om första spåret, även om det förstörs lite av tråkig sång så är det albumets höjdpunkt för att det som kommer sedan är en kavalkad av låtar vi hört förr. Vi har inte hört just dem men vi har hört låtar identiska med dem. Nej det krävs mer än keyboards, klarsång varierat med vrålsång samt melodiösa inslag för att märkas i dagen musikaliska landskap. Om metalgenren är ett landskap så kan man beskriva detta album som ett träsk eller ett kalhygge, så intressant är det. Nej, för fans av denna genre kan jag rekommendera att ni tittar i en annan riktning, detta är inte speciellt kul.

HHHHHHH