The Haunted
Exit Wounds

Det är drygt sexton år sedan spillrorna ur At The Gates gick ihop och bildade det moderna thrashbandet som lyckades väcka en heldöd genre till liv igen. Sexton år har gett oss sju fullängdare och även om banduppsättningen bytts några gånger och tre av bandets fem medlemmar bytts ut till denna skiva är det faktiskt bara ett nytt ansikte i bandet till denna åttonde skiva.

'Exit Wounds' välkomnar Ola Englund till bandet, en man med en meritlista som täcker det mesta inom extrem metal. Tillbaka är sångaren Marco Aro och trummisen Adrian Erlandsson som senast syntes i början på 2000-talet och föga överraskande har stilen på 'Exit Wounds' då också tagit sig en sväng tillbaka mot den ljudbild bandet hade på sina tre första skivor. Då Erlandsson lämnade bandet tillsammans med Dolving inför andra skivan, när Aro kom in i bandet, blir detta de två återkommande medlemmarnas första samarbete ihop. Och efter att kritikerna varit rörande överens om att 'Unseen' var ett mästerverk är det ett vågat beslut att gå tillbaka till det som var innan, men det verkar samtidigt vara något som fansen uppskattar med tanke på att de inte var lika förtjusta i 'Unseen' som kritikerna trots bandets högsta placering på albumlistan (20 av 26 recensenter på kritiker.se gav skivan högsta eller näst högsta betyg och skivan nådde en femteplats på albumlistan).

'Exit Wounds' är helt klart hårdare än sin föregångare och behåller endast en bråkdel av det fina melodispel som 'Unseen' hade. Skivan rör sig mer i thrashregionerna igen, även om det finns spår av Göteborgsdöds kvar i musiken, vilket var väldigt påtagligt senast och har varit så emellanåt på bandets album (och det är kanske inte så konstigt om man betänker var bandet har sitt ursprung?). Gitarrerna spelas fort fortare fortast och "Hasse" vrålar på stundvis som rena slaktarmetallsångaren och stundom i samma anda som de typiskt tyska thrashbanden gjorde på 80-talet. Ska vi tala lugna stunder på skivan finns det tre stycken - den inledande halvminuten när första låten är på intågande, spåren Time (Will Not Heal) och All I Have i mitten av skivan samt mellan låtarna - annars är det bara olika nivåer av fullt ös som gäller. Men är det bra då?

Visst är det bra, The Haunted har väl än så länge inte gjort en enda dålig skiva? Varför skulle de börja nu? Jag personligen känner mig mer såld på Peter Dolvings sång än "Hasse" Aros men med det inte sagt att den gode Marco gör en dålig insats. Sedan har vi sången i Trend Killer där gästande Chuck Billy har egen uppvisning och jag måste säga att jag är imponerad över hur fort han kan trycka ur sig hörbara ord i den låten. Röjet är det heller inget fel på, det är kanske inget riktigt gammeldags Bay Area Thrashröj i hastigheter som slår rymdraketer men det går, som jag nämnde tidigare, fort eller ännu fortare.

På ett sätt tycker jag att 'Exit Wounds' är ett nedköp, men det låter definitivt mer thrash den här gången och det låter mer som det gjorde när bandet började. Med en stundande skiva från At The Gates är det kanske begripligt att ett band som har två medlemmar därifrån väljer att inte låta lika mycket Göteborgsdöds denna gång? Kanske har det ingenting med saken att göra alls - i vilket fall som helst tror jag skivan kommer uppskattas väl bland fansen.

HHHHHHH