The Haunted
Unseen

När Daniel Silfver fortfarande var på vår tidning hamnade The Haunted uteslutande hos honom. Det kan nog ha varit ett misstag från min sida att inte kolla upp dem tidigare. The Haunted har alltid funnits där vid sidan om mig, deras debut kom ungefär samtidigt som jag på riktigt började lyssna på hårdrock och trots att jag alltid varit medveten om bandet har jag - handen på hjärtat nu - aldrig hört en enda låt med The Haunted förrän jag drog igång den här skivan.

The Haunted har vunnit två grammisar för bästa hårdrock i början av 00-talet och i samband med detta fick de även många fans bland folk som normalt kanske inte lyssnar så mycket på hårdrock. Dem var definitivt ett av Sveriges tio största hårdrockband under förra decenniet och populariteten har hållit i sig ganska bra genom åren. Förra året förbandade de åt Slayer och med 'Unseen' på skivhyllorna från och med 21:a mars kommer The Haunted ta över Sverige och världen i år med spelningar på bl.a. Sweden Rock Festival och Peace and Love - Sveriges två viktigaste festivaler för ett band som The Haunted. Men kommer 'Unseen' att lyckas ta över Sverige och världen?

När man slår på 'Unseen' möts man av låten Never Better som direkt sätter tomtar i huvudet på mig. Är det här verkligen det bästa The Haunted någonsin varit? Jag har ingen aning, som jag skrev tidigare har jag inte hört The Haunted tidigare, men nog är det en bra låt. Hård, aggressiv, snabb och melodiös. Men det blir bättre. No Ghost och Catch 22 är redan dem bättre än Never Better och när vi kommer till Disappear, Motionless och titelspåret Unseen blir den här skivan som bäst. Peter Dolving sjunger som fullständigt besatt - han spottar ur sig sången samtidigt som den ändå blir melodiös och han låter riktigt på bettet. Det är på något sätt skrikigt blandat med klarsång, men inte riktigt så enkelt. Ibland får han fram orden så snabbt att det nästan är skrämmande - det är nästan i samma tempo som BBCs formel 1 kommentator Martin Brundle som kan rabbla hundra ord på 5 sekunder. Ibland är det precis tvärtom - som att någon sänkt tempot på honom och spelar upp sången i slow motion. Oftast är det dock klarsång och typisk deathsång, dvs någon form av skriksång, även om det är väldigt blandat.

Även instrumentalt är det väldigt rikt. Det är fantastiskt njutbart när de tonar ner allting utom gitarrerna eller när de släpper in elektronik i smeten. Tempot instrumentalt är oftast snabbt och tyngden är oftast i den hårdare klassen, vilket inte alltid är sanningen med sången. Men de låter bra ihop, inte alls som på Before the Dawns skiva jag recenserade för några dagar sedan där detta var ett problem. Här får man det att fungera - dels på grund av att det instrumentalt låter bättre. Dels på grund av att det vokalt låter bättre. Men också på grund av att det mixats bättre och att produktionen är hundra gånger bättre. Ljudkvalitén är fantastisk! Känslan i det hela är slående. Skivan har det där stinget jag alltid efterlyser i skivor - den tar tag i dig, ruskar om dig och kastar bort dig elva mil norrut så att du landar i ett sagorike fyllt med onda sheriffer och drakar.

Låtar som sticker ut finns det gott om men jag fastnar verkligen extra mycket för den femte - Motionless. Den bjuder verkligen på något utöver det vanliga - utan tvekan årets låt så här långt. Men ska ni välja ut låtar till era iPods tycker jag egentligen inte det finns någon som är så dålig att den bör väljas bort. Däremot kan man ju skippa Ocean Park om man köper skivan låt för låt eftersom den bara är 50 sekunder lång och med andra ord långt ifrån valuta för pengarna. Men det är inte bara ett fånigt mellanspår med någon fånig hoppetossa som dansar runt med jokerhatt och flöjt i knappa minuten som det hade varit om det var Rhapsody som hade gjort den - men den är akustisk och ganska lågmäld så där har ni mitt hopptips - ska ni skippa en låt är det Ocean Park men bara för att den inte ger valuta för pengarna vid köp av låt för låt.

The Haunted är långt ifrån den thrash metal det står överallt att de var från början (jag vet fortfarande inte hur mycket av det dem var men idag är dem i alla fall inte mycket av det) utan nu istället någon form av melodiös metal av hårdare slag, mer specifik än så är det svårt att vara. The Haunted anno 2011 är mogna, välarrangerade och otroligt skickliga musiker. Och de levererar, med högsta kvalité.

Det här är den bästa skivan jag hört från 2011 så här långt. En skiva som garanterat kommer ligga kvar på topp 10 året ut och som jag lär spela mycket framöver. Jag rekommenderar er att göra detsamma. Kommer 'Unseen' att kunna ta över Sverige och världen? Ha! Vilken fråga!