Tempesta
Roller Coaster

Schweizarna i Tempesta tar oss på en tur genom berg och dalar, i en bergochdalbana som tar oss genom många olika musikaliska dimensioner i Tempestas tappning. Tjugo år ska de ha i bagaget och ibland kan det tyckas märkligt hur vissa band kan flyga under radarn på det sättet. Det verkar dessutom inte bara vara hos oss albumet flugit under radarn, det var inte jättelätt att hitta recensioner och sådant på internet. En recension på detta album hittade jag dock, full pott och väldigt positiva omdömen från recensenten. Det är inte direkt ovanligt att album får positiva omdömen på internet så frågan blir förstås hur vi som ofta är lite mer kritiska ser på saken.

Roller Coaster är Tempestas femte album och det är ett album som bjuder på en bred musikalisk bild med stor variation inom rockgenren. Det låter ganska kommerciellt hårdrockigt men samtidigt låter det inte direkt som något annat jag hört, jag tycker att de har hittat en egen stil samtidigt som de håller sig till en som många kan tilltalas av. Inte ett så långt album, åtminstone inte sett till känslan. Ett dussin spår och ett bonusspår, allt riktigt bra producerat album, skön sångare och ett gitarrlir som är väldigt imponerande. Tungt, finstämt, rockigt, lite poppigt, lite rivigt, lite allt möjligt är vad vi får på detta trevliga album.

Det är riktigt bra, överraskande bra skulle jag vilja säga. Bra driv, bara bra låtar. Frågan är bara varför Tempesta lyckats flyga under vår radar så här länge, de har trots allt släppt de flesta av sina snart fem album under tiden vi funnits på nätet. Nåväl, bättre sent än aldrig och det kanske är lämpligt att någon gång framöver (om tid finnes) att kolla upp vad de gjort förr. Jag gillar verkligen detta album, det är definitivt inte en bergochdalbana kvalitetsmässigt. Variationen är imponerande, fantasirikedomen likaså. Den tyske recensenten jag nämnde tidigare i recensionen benämnde det som en orgasm, om man hamrar gasen i botten på en bil med lite pulver i samtidigt som Drag You Down vrålar ur stereon på hög volym kan jag definitivt säga att det stämmer. Mycket väl.

Nämnda Drag You Down är min favorit, den finns också som bonusspår featuring någon snubbe och då tycker jag inte att den är riktigt lika vass. Ni kan se videon på den sistnämnda underst i denna recension. Inledande Swallow the Saint är en annan höjdare, det är svårt att inleda så värst mycket bättre. Heart and Soul, Rockstar, Feels Like Yesterday är andra som jag tycker är värda att nämna som höjdare, även titelspåret ska inte glömmas. Tempestas femte album ska ni inte missa, det är ett jävligt bra album och om du har en bil med lite drag i ska du stoppa den i skivspelaren och sedan släppa loss hästkrafterna. Då händer det grejer vill jag lova.

HHHHHHH