The Prophecy²³
Untrue Like a Boss

Det första som slår en när man stöter på detta album är det fräcka omslaget som skapats av Mad-artisten Marvin Clifford, precis som på föregångarna. De tyska thrasharna är tillbaka med sitt tredje album på fyra år och denna gång är de osanna som en chef. De bjuder oss på fjorton låtar, en del humor och hel massa thrash metall. Det kanske inte är för alla, men för några och ett skivomslag som ser sådär kul ut är inte att förringa, de går fortfarande i grönt dessa herrar.

Tungt, thrashigt, knappast nyskapande men det finns en del variation. De bjuder på thrash- och vrålsång i fin harmoni. Snyggt producerat och kompetent utfört precis som det hela tiden varit när det gäller detta band. Ganska mycket som de tidigare albumen men de vågar sig på några fräschare tag som klassiska Arriba Abajo som avslutar albumet i en uppthrashad version. Kul låttitlar men låtarna är kanske inte riktigt lika äventyrliga som sina titlar, modernt men ändå lite klassiskt stiliserat. 42 minuters speltid, kanske inte så värst mycket variation men ändå tillräckligt kort för att inte uttråka lyssnaren.

Återigen ett solitt album av detta band. Dock skulle jag önska att albumet hade lite mer äventyrslusta, de tycks ju onekligen ha lite fräscht tänkande om man bedömer utifrån låttitlarna vi får på albumet. Inte heller så dramatiskt som jag skulle ha velat ha det, men albumet är bra och lär tilltala bandets fans och fans av thrash metal-genren. Annars har jag svårt att komma fram till så värst mycket att säga, det är märkligt med tanke på det snygga omslaget och kul låttitlarna - det borde finnas mer där.

Det känns som ett album för fansen och inte för den större skaran av musikfans. Ett album som fungerar bra, som går att lyssna på men som kanske inte riktigt griper tag i mig som lyssnare. Jag gillar det någotsånär, även om jag inte hittat något favoritspår. Det är helt enkelt ett bra thrashalbum som saknar det där lilla extra som kan fånga mig som lyssnare.

HHHHHHH