Mastic Scum
CTRL

Skumma herrar från Österrike, skumma herrar som nyligen släppte sitt femte album som fått namnet CTRL. Det verkar vara en sak för detta band att släppa album med bara ett ord i titeln, inte för att CTRL är ett ord utan en del i den klassiska kombinationen CTRL+ALT+Delete som ingen Windowsanvändare kan vara utan. Albumet ser faktiskt ut att ligga lite i tiden med ett utseende som förnimmer om lite digitala maskinerier. Kanske lite Terminator över det.

Jag tror också att lyriken rör lite sci-fi-ämnen (undrar om man skriver det så) men det är lite svårt att avgöra eftersom sången inte alltid är fantastiskt artikulerad och att jag inte direkt brukar koncentrera mig på lyriken i dödsmetall då vrålsång ofta är svår att urskilja ord ur. Det är musikaliskt tungt, inte så framtidsvisuellt ur den aspekten utan snarare typiskt för den traditionella amerikanska dödsmetallskolan. Det känns lite som att det är den skolan deras musik inspireras av. Produktionen erbjuder en massiv ljudbild med lite av en ljudvägg som är blir ganska tunglyssnad för den som inte är van vid att lyssna på den typen av musik. Allt pågår i 44 minuter där musiken på något sätt växer ju längre in i albumet du kommer.

Det börjar inget vidare. Det fortsätter lite bättre för att avslutas på ett acceptabelt sätt. På det hela taget är det inget spännande, samtidigt är det inte helt värdelöst. Det är ett ganska ordinärt album för genren och knappast något värt att skriva hem om. Visst, den som gillar genren bör kanske ta sig en närmare titt på detta band, när allt kommer omkring gör de ju precis den musik en sådan person kommit att uppskatta. De ger oss den inte i någon ny tappning men många av genren fans är inga större fans av förändring så alla dessa som är rädda för att dödsmetallgenren ska förändras kan ju sätta tänderna i detta som är mer av sådant vi redan hört.

Inte överdrivet imponerande, jag kan inte direkt se något som glänser eller står ut i en positiv bemärkelse gällande detta album. Avslutningen är ganska bra som jag redan nämnt men en hyfsad avslutning är inte direkt ett vinnande recept för den som vill skapa ett fungerande album. Med tanke på cyberreferenserna i detta album kanske man kan säga att det är lite grann som Microsoft Windows, den klassiska blåskärmen är vad detta album kan liknas vid.

HHHHHHH