Drone
s/t

De tyska drönarna är tillbaka, med sitt fjärde album. Denna gång har albumet samma namn som bandet, kanske ser de sitt band som sitt Magnum Opus. Fräckt skivomslag, fräck insida med snygga målningar. Ett artisteri som påminner en del om ett annat thrashband jag recenserat ett par gånger. Kul med metalalbum som går i vitt. Det är ganska svårt att veta så mycket om Drone och vad folk tycker om bandet eftersom Drone inte är det enklaste att söka på internet, speciellt inte ett självbetitlat album. Jag känner dock till Drones senaste album för att jag recenserat det och det var ett ganska bra album som dock inte direkt stod ut på något sätt, solitt och bra ungefär som Metalville brukar släppa.

Det handlar om thrash metal med inspiration från band ur Bay Area området, även landsmännen i Perzonal War lär vara inspirerande för denna kvartett. Tungt, gärna med refränger som griper tag i lyssnaren med en distinkt stilistik. En del alkoholrelaterade textrader har de kommit fram till i några av sina låtar. Bra musikalisk variation genom de tio låtarna albumet har att erbjuda, tolv låtar om vi ska räkna de två bonusspåren som finns på den CD Metalville skickade till mig för ett tag sedan. De erbjuds allt från hårt och tungt till ganska finstämt och inte speciellt lång speltid dessutom. Produktionen är väl utförd, modern och snygg, riktigt bra skulle jag vilja säga. Drone är definitivt ett band som framstår som väldigt kompetent, detta album trycker åtminstone på rätt knappar för ett modernt thrash metalband.

Drone är nog i sin bästa form någonsin med detta album, det kanske är deras Magnum Opus. Tolv vassa låtar, bra sång och bra energi. De trycker definitivt på rätt knappar för min del. Deras musik är stark och jag tycker att de trots att de representerar en gammal trött genre bjuder oss på musik med egen krydda. De har definitivt tagit ett steg sedan sist jag hörde dem, det är roligt för att det är alltid kul när band överraskar en och denna gång bjuder de definitivt på ett par aha-upplevelser.

Inledande Guilt sätter definitivt an tonen väl för detta album och jag tycker definitivt att det som följer väl lever upp till den ansatta tonen. Det finns ingenting jag tycker känns direkt negativt men det finns en och annan höjdpunkt, kanske framförallt det elfte spåret som går under namnet Life of Riley som kanske inte direkt är enligt den stil bandet oftast har att erbjuda men det är en jävligt bra låt som jag gärna snurrar ett par gånger extra i skivspelaren. Jag kan varmt rekommendera detta album för den som gillar bra thrash metal, kanske har drönaren nu vaknat på allvar

HHHHHHH