Perzonal War
Captive Breeding

Fortplantning i fångenskap, det är vad tyska Perzonal Wars nya album kan tänkas handla om. Captive Breeding är kvartettens sjunde album som är deras första på Metalville efter ett antal album och år på AFM Records. Personligen känner jag bandet sedan deras 2002 album Different But the Same som jag hittade i en reahylla på den lokala skivbutiken som fortfarande existerade på den tiden och jag måste säga att det var en trevlig bekantskap med väldigt trevlig melodiös thrashmetall. Många år har förstås gått sedan dess och flera album har dessutom sett dagens ljus, mestadels schyssta album men ganska ofta utan att imponera fullt ut om jag ska vara riktigt ärlig och inte sedan Faces från 2004 har bandet gjort något som känts verkligt värt ett erkännande. Förrän nu? ja det får förstås tiden utvisa och en del låtspelande förstås. Omslaget är ett av de mer intressanta bandet haft, så mycket kan jag säga även om jag inte helt och fullt kan utröna vad omslaget utseende har med titeln att göra.

Vi som redan känner Perzonal War känner igen deras raka melodiösa trashmetall, tänk Metallica möter tysk ingenjörskonst om ni önskar bandreferenser. Melodiös okomplicerad thrash metall är precis vad det handlar om, ur en melodiös grund bygger bandet sedan på med kraft och tungmetaller vilket gör dem ganska tunga och rejäla. Det känns väl inte direkt som fortplantandes i fångenskap men det var väl inte direkt att vänta heller, vad det känns som är modern, melodiös thrash metall utan konstigheter, bara rakt på sak utan att titta bakåt. För er som känner bandet sedan tidigare kan jag säga att det gått mot att bli lite tyngre men samtidigt utan att tappa den melodiösa ljudbild som de allt satt upp för åtminstone ett decennium sedan och trots att de inte direkt avviker från den ganska typiska thrashstil de har måste de tretton spåren på detta nya album sägas vara ganska varierade och de känns som att bandet är relativt fantasifullt trots att de håller sig inom sina ramar hela tiden.

Så vad tycker jag då om Perzonal War? De lär inte göra någon fan besviken så mycket kan jag säga. Dessutom måste jag säga att jag personligen har inte gillat ett Perzonal Waralbum så här mycket sedan Faces och det är riktigt bra. Sättet de varierar sig genom de femtiofem minuter albumet fortgår tillsammans med en kraftfull, samtidigt melodiös ljudbild gör att denna positiva känsla infinner sig. Sköna riff, bra sång och bra låtar är genomgående temat på Captive Breeding och om jag vore en sådan som headbangade skulle jag säkert göra det när jag lyssnade på detta album för jäklar vad det är medryckande och fan vad snabbt femtiofem minuter kan passera ibland.

Visst, jag ska väl inte utmåla detta till världens mest fantastiska album för det är knappast fallet, det är snarare en förfinad och utvecklad variant av den musik Perzonal War gjort hela tiden och som petig recensent kanske jag borde klaga på bristen på avstamp och att det faktiskt stilistiskt inte direkt ändrat sig men varför ska jag göra det? bara för sakens skull? nej Captive Breeding är så pass bra att den meriterar sin existens och att den trots allt låter som bandet alltid gjort men ändå är unik nog att ändå stå ut bland de tidigare albumen är imponerande. Men om man ska invända mot något är det just att det inte direkt skiljer sig speciellt mycket från vad bandet gjort tidigare och att speltiden på 55 minuter är lite grann i längsta laget trots allt. En sak till som är lite negativt med Perzonal War är att de alltid känts lite fega, lite försiktiga, vilket är något jag tycker att de fortfarande gör även med detta album.

Det bästa från Perzonal War sedan Faces och ett riktigt trevligt album, lite fegt kanske men vad spelar det för roll när utförandet är oklanderligt?