Deceptic
The Artifact

Artefakten - så heter svenska kvintetten Deceptics debutalbum, kul namn för den arkeolog som gräver fram det albumet ur ett förfallet hus i en mindre fyndighet av rester från 2000-talets civilisation. Kanske ser denne arkeolog detta album som en artefakt, kanske är den mer värd då än nu? Diffust omslag och en logga som vittnar om att det handlar om modern metal. I pressinformationen jämförs de också med band som stått för en progression av den moderna extremmetallen såsom In Flames, Meshuggah, Tesseract och så vidare. Så att det handlar om modern extrem metal torde vara ställt utom tvivel redan innan jag försöker beskriva vad ni får höra om ni väljer att spela detta album i er CD-spelare eller hur ni nu spelar musik idag.

Tungt, klinisk produktion, typiska samspelet mellan vrålare och klarsångare där respektive sångsätt låter mer eller mindre som det alltid gör i genren. Stora ord i presstexten som att du kommer att bära med dig upplevelsen av detta band för alltid, tungt samtidigt röjigt, luftigt och melodiöst på samma gång. Det ska resa din gåshud som varit inaktiv för länge står det också. Nåja, det gör det knappast på grund av dess nytänkande i alla fall. Visst, det är ju välgjort, snyggt producerat som sagt, Tue Madsen som står bakom master och mix för detta album har ju några andra riktigt flotta band på sin meritlista. Det är här Deceptics verkliga äventyr börjar sägs det, det är förstås sant eftersom det är bandets första album.

Det är ett moget debutalbum, väldigt välgjort och med ett flertal trevliga låtar. Vrålsången kunde dock ha varit bättre då den känns lite lam, lite löjlig. Klarsången är okej, låter som det mesta i genren. Albumet har ett och annat särdrag men i stort är det svårt att se att det erbjuder något som får en att lyfta på ögonbrynet, inte ens det ena faktiskt. Det är ett kompetent utfört album på alla sätt, men vi har hört det förr och det görs bättre när det görs av de bästa banden. Detta är därför ett intressant och lovande debutalbum men inte något jag kommer att ägna alltför mycket tid åt nu när jag recenserat det. Stor eloge till dem för att de håller det kort i alla fall, tack för det.

Ett bra debutalbum, ett som lovar gott inför framtiden. Du som gillar genren mer än jag och väntar med tillförsikt på Deceptics förhoppningsvis mer intressanta framtid kan dock utan att ångra det slå dig ned i en bekväm fåtölj och spela detta album. Det är bra men inte något som riktigt når de där högre höjderna, kanske för att bandet inte riktigt vågar trampa utanför stigen och ta ett vägval som innebär en lite större risk. Helt okej!

HHHHHHH