Thyrfing
De Ödeslösa

Svenska Thyrfing som tagit sitt namn från ett svärd med en förbannelse och de har innan detta släppt sex stycken album men det var fem år sedan sist det begav sig. De Ödeslösa har de namngivit sitt sjunde album dessa vikingametallare som valt att ta inspiration från Hallowed när det gäller färgkod på skivomslaget, det går i ljusare toner än vad som är brukligt för hårdrockare. Men vad är det då vi har väntat i fem år på? Jo, det skall jag tala om för er i följande stycken.

Det är så kallad viking metal eller pagan metal vi har att göra med, den som hört Thyrfing förr kommer att känna igen de lätt folkmusikaliska influenserna de tunga och hårda låtarna som backas upp av starka melodier och vrålandet som omväxlas med lite för genren typisk klarsång. Det är relativt episkt i sin natur och det är som jag redan varit inne på tungt och ganska mörkt i sin stilistik och det trots det ljusa omslaget. Riktigt bra produktion måste jag tillstå, få album i genren kan vissa upp samma kvalité på produktionen som detta album. Låtmaterialet är ändå ungefär vad man kan förvänta sig av Thyrfing sett till vad de gjort tidigare, inte sådär jättevarierat och de 46 minuternas speltid känns en aning långa om jag ska vara helt ärlig.

Ett bra album är det, inget snack om den saken speciellt inledande spåret Mot Helgrind, tredje spåret Veners Förfall och det femte som går under namnet Kamp. Det är kul att låtarna sjungs på svenska, det är alltid kul med sång på andra språk än det traditionella. Förutom dessa spår måste jag säga att alla övriga spår på albumet håller god klass men av någon anledning tenderar de till att falla lite utanför min intressesfär när jag lyssnar på dem, bristen på variation gör också att det känns lite grann som att album är lite för långt och i slutändan kanske ett sting av besvikelse far över mig eftersom det inte är lika bra som bandets bättre alster typ Vansinnesvisor. Jag tror dock folk som är mer riktiga fans av Thyrfing än jag verkligen kommer att uppskatta detta album för att det är riktigt bra producerat och överlag ett bra album.

Så, vi kan väl konstatera att Thyrfings sjunde album är en mycket trevlig skapelse väl värd att låna ett öra för den som uppskattar vikingametall eller så kallad pagan metal. Det är en kvalitativ produktion med en trio riktigt intressanta låtar men som blir lite av bakgrundsmusik när man ser till helheten som inte riktigt griper tag i mig. Men jag gillar detta album ganska mycket men det griper inte riktigt tag i mig helt och hållet som ett riktigt bra album bör göra därav ett mittbetyg.

HHHHHHH