Spiritual Beggars
Earth Blues

Jag tror att ordet déjà vu används ganska flitigt i dagens upplagor av Hallowed.se och det är verkligen ett ord som passar in när man skall beskriva det svenska bandet Spiritual Beggars senaste album Earth Blues. Dessa andliga tiggare är ett sidoprojekt för Arch Enemys Amott och D’Angelo tillsammans med folk från Grand Magus och Opeth och en massa annat. Det är ett projekt som slår in på klassisk rock och spelar musik med känsla om vi ska tro på vad som skrivs. Det är faktiskt det åttonde albumet för dessa herrar och det är en okomplicerad historia som bjuder på mycket känsla och spelades in jammandes i studion snarare än med noggrann modern millimeterprecision.

Och resultatet är ett som får en att tänka tillbaka till svunna tider, allra främst kanske till sjuttiotalet då det påminner mycket om Rainbow eller Deep Purples verk från den tiden, även lite känsla av Uriah Heep och en del andra band från den eran finns representerad. Det känns inte speciellt modernt. Sångaren påminner en del om Dio men har väl egentligen en ganska klassisk sjuttiotals rockröst. Produktionen känns lite gammelmodig men det finns en viss modern känsla trots allt, albumet är dessutom hyfsat varierat stilistiskt utan att för den skull tappa fokus. Det känns välgjort måste jag tillstå.

Några recensenter tycks kalla detta album ett mästerverk, något jag inte kan köpa alls. Inte för att det inte är bra för att det är väldigt bra men samtidigt ger det den här känslan av déjà vu, det känns som jag hört det förr. Och jag vet var, i föräldrarnas skivsamling bland alla deras rockalbum som släpptes under sjuttiotalet, det är där dessa låtar hade gjort sig bäst. Nu känns det lite grann som att de önskar att de levde då och att detta album är avsett för de som önskade att de växt upp under sjuttiotalet eller drömmer sig tillbaka till när de faktiskt växte upp under sjuttiotalet. Jag ska dock inte förneka att jag tycker att det är ett bra album med flertalet väldigt trevliga rocklåtar av klassiskt stuk, men jag kan inte hjälpa att fundera kring vad det är som gör att alla dessa album plötsligt inte längre duger, de är trots allt bättre än detta album hur man än vrider och vänder på det.

Det kanske är dags att gräva fram de gamla Rainbowalbumen och lyssna på den fantastiska musiken därifrån för oavsett hur Spiritual Beggars än försöker kommer de ändå aldrig bli lika som banden de försöker emulera. Det behöver dock inte betyda att det inte är bra, Earth Blues är definitivt ett underhållande och trevligt album som jag kan rekommendera till alla som säger att det var bättre förr. I detta fall är det faktiskt sant.

HHHHHHH