Serenity Broken
Commercial Suicide

Här har vi ännu ett självfinansierat debutalbum från några hoppfulla musiker med vad de hoppas är en god musikalisk idé och känsla, de kallar sitt debutalbum för Commercial Suicide vilket kanske är en missvisande titel för ett band som ännu inte nått kommersiell framgång. Vad jag dock definitivt kan ge dem positivt omdöme för är deras grafiska profil och pressmaterial, skivomslaget är riktigt snyggt och även deras PDF-biografi med presskitet är väldigt välgjort och deras logotyp är riktigt snygg. Dessutom är presstexten inte av det vanliga försäljningssnacket utan den är med lite mer humor och kanske också självdistans dock förstås med samma tro på sin egen produkt.

En produkt som är väldigt snyggt producerad med en ljudbild som imponerar, det är faktiskt svårt att tänka sig att detta är ett självproducerat album för det låter väldigt proffsigt och känslan är att bandet lagt ned en hel del på densamma. Musikaliskt handlar det om musik som knappast är ett kommersiellt självmord om de nu inte varit ett dödsmetallband eller något sådant tidigare vilket de inte varit. Det handlar om modern rockmusik med en ljudbild som förnimmer om nittiotalets grungemusik, det är nästan så att jag kan tänka mig att detta band uppkom i Seattle någon gång på nittiotalet snarare än i Grekland 2010. Jag kan definitivt inte klaga på produktionen, den är riktigt bra frågan ni ställer er nu är förstås om bandets låtmaterial är i paritet med produktion och konst.

Svaret på den frågan är att så är inte fallet, låtmaterialet är ganska trist i jämförelse med den kvalité bandet håller och det är synd tycker jag för att de visar så mycket potential i vad de gör men det kommer aldrig riktigt fram i låtmaterialet. En anledning till detta kan förstås vara att albumet är över en timme långt vilket gör att jag kanske bara tappar intresset som lyssnare och det kanske gör att albumet känns mer intetsägande än det faktiskt är. Dock tycker jag faktiskt inte att albumet erbjuder vare sig hitspår eller riktigt intressanta stycken även om det kan vara kul att lyssna på endast för den väldigt fina produktionen.

Nej, det är musik som säkert skulle gå bra kommersiellt med rätt marknadsföring och radiotid men musik som kan fungera bra och onekligen vara oförarglig för alla är sällan riktigt bra och riktigt spännande och det är just vad detta album lider av, det känns för slätstruket för att verkligen tilltala. Dock har jag sett många positiva omdömen för detta album vilket kanske inte direkt förvånar mig så värst mycket men kanske missar jag något. Gillar ni grungig modern rock? då kanske ni kan uppskatta detta album.

HHHHHHH