Santa Cruz
Screaming for Adrenaline

Ny dag, ny musik. I dag är det finska Santa Cruz som hamnat under min lupp, deras debutalbum Screaming for Adrenaline har snurrat i min bilstereo ett tag nu och det är dags att byta skiva i bilen. Spännande skivomslag, det mest troliga är att det är Caesar som är mannen på omslaget. Kanske har han ett spännande pergament i sin döda hand? Kanske är det något annat. Bandet ser lite sleaziga ut, lite som att de stannat i tiden någonstans kring 1988. Självklart är det mer med ett album än dess yta.

Man kan jämföra dessa herrar med band som Skid Row och Guns ‘n’ Roses, med medryckande smutsiga rocklåtar försöker de ta en massa plats. En gång i tiden var sådan musik ordentligt i ropet, idag är det väl troligen mestadels nostalgi och dessa herrar växte troligen upp lyssnandes på banden jag nyss nämnde. Inget direkt unikt får vi men elva spår och ett album som är hyfsat kort och koncist. Det är ett högt tempo mest hela tiden och bandet visar massor av energi, lite opolerade hörn och ett album som drivs på högoktanigt bränsle. Det är välgjort, dramatiskt och ganska varierat dessutom, inte ett album man tröttnar lika lätt på som många andra vi ser idag.

Även om det inte är unikt så är det väldigt bra, låtarna håller riktigt hög klass och det är därför ett väldigt underhållande album. Ett album jag verkligen gillar dessutom, bra för bilen men också kul att bara lyssna på. Sångaren är skön i sitt tonläge och visar upp en riktigt bra känsla, men det finns mycket att uppskatta på detta album som jag varmt kan rekommendera till alla som önskar att det vore 25 år sedan. Kanske kan jag rekommendera det till alla för jag har svårt att se hur man kan ogilla ett album av denna kvalité.

Bäst är inledande titelspåret, tionde spåret Aiming High och min personliga favorit på albumet spår fem som heter Nothing Compares to You. Men det är inte så att dessa står en bergstopp över de andra eller så, de är lite mer minnesvärda och de spåren som gör att man gärna kommer tillbaka till albumet men alla elva spåren håller mycket god kvalité. Screaming for Adrenaline är definitivt det bästa åttiotalsalbum jag hört detta årtionde. Det finns egentligen ingen anledning till att inte kolla upp denna kvartett.

HHHHHHH