Perfect Crime
Blonde on Blonde

Tracks
1. Into The Water
2. Shame On You
3. One Of These Days
4. Love Me Or Leave Me
5. Perfect Crime
6. Liar
7. Am I Right
8. Lying Eyes
9. Key In The Door
10. Stripped To The Bone


Band:
Bente H. Smaavik (Lead Vocals)
Jimmy Iversen/Bernie Marsden (Guitar) Steinar Eikum (Bass)
Wild Willy Bendiksen (Drums)
Don Airey (Keyboards)


Discography:
Labyrinth Of Love (1989)(as Blonde on Blonde)


Guests:
Dennis Greaves, Mick Lister - backing vocals
Bernie Marsden - backing vocals, guitar solo on 'Liar'


Info:
Arranged & Produced by Bernie Marsden

Released 2013-04-05
Reviewed 2013-07-19

Links:
yesterrock

Yesterrock gräver ibland fram guld och ibland annat som inte är alltför intressant, Perfect Crime startade sin historia som Blonde on Blonde och släppte 1989 sitt debutalbum. 1990 släpptes bandets andra album som kallas Blonde on Blonde, varför det fick ett sådant namn vet tydligen endast bandet. Skivomslaget ser åtminstone typiskt 90-tals ut, det skall ha fräshats upp till mer modern standard innan det nu släppts på nytt. Ett album som sägs ha lämnat oss väntandes alldeles för länge, frågan är dock om det verkligen är sant. Norskt band med Don Airey på keyboards är vad det handlar om, norsk AOR är kanske inte det mest vanliga men självklart kan det komma kul prylar även från Norge även om det kan tyckas osannolikt.

Om Perfect Crime anspelar på bandets utmärkta stöld av generisk AOR, kvinnofrontad sådan till och med. Sångerskan Bente är kompetent och fungerar bra i den musikaliska stil som bandet målar upp. Melodiös rock med klämkäcka refränger som är designade för att sätta sig i medvetande på den som lyssnar, lättillgänglig melodiös rock med starka keys och musikalisk kompetens. Riktigt snyggt producerat och det låter dessutom hyfsat modernt, hyfsat varierat och inte för lång speltid. Tio spår, och knappa 42 minuter är vad de har att erbjuda oss.

Bra skit, det är väl en vettig beskrivning av vad du får på detta album. Det är ett välgjort men ganska generiskt album, ingenting nyskapande eller banbrytande men det är lättsmält och ingen kan ens med bästa vilja förklara bort det faktum att det också är ett bra album. Omslaget är muppigt och titeln är lite dum men det är ett kul album att lyssna på trots allt.

Är det värt att remastra och återutgiva? det är en bra fråga och mitt svar är kanske. Det beror helt enkelt på din inställning till musik, om du uppskattar AOR och tycker att det inte finns tillräckligt redan och tycker att sådant som redan glömts och begravts skall grävas upp trots att det inte är exceptionellt. Jag gillar det men samtidigt är jag inte direkt övertygat om att albumet verkligen är tillräckligt bra för att göra något större avtryck.

HHHHHHH

 

 

Label: Yesterrock/GerMusica
Tre liknande band: Alyson Avenue/Heart/Prime Suspect
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english