My Endless Wishes
S/T

Det här kärlekstramset är egentligen det enda som stör mig med My Endless Wishes och vad är egentligen det att störa sig på? Det är ju inte som att texterna spelar så himla mycket roll? Jag har alltid sagt att band får sjunga om precis vad de vill - till och med om att lemlästa djur och äta små barn - så länge det inte kompromissar musiken, och det kan jag inte direkt påstå att det gör för My Endless Wishes.

My Endless Wishes spelar melodiös hårdrock med kvinnlig sång. En populär genre de senaste åren som spelats i alla tänkbara former och på alla möjliga sätt, så de ger sig definitivt in i en genre som blivit lite urvattnad på slutet och de kommer in i den väldigt sent också. Utan att lägga några vidare värderingar i det hela måste jag dock säga att det känns väldigt behagligt att lyssna på My Endless Wishes. Musiken flyter på bra, allt känns harmoniskt och väldigt melodiöst och Frida Viberg på sången har en röst som är mjuk och skön att lyssna på.

Egentligen är nog inte det här med äkta par i band särskilt positivt med tanke på att det säkerligen leder till en viss naivitet när det kommer till nivån på det man gör tillsammans och att man inte kommunicerar ut fullständigt när det inte låter bra eller försvarar varandras prestationer trots att de inte är bra, men trots att paret Frida och Martin Viberg står för grunden i detta band tycker jag inte de verkar ha problem att hålla nivå på det dem gör. Det visar på professionalism som musiker och det är naturligtvis en styrka att hålla det även som ett gift par när man gör musik tillsammans.

I skivinformationen gör skivbolaget väldigt stor sak av att bandet har "riktiga stråkar" (till skillnad från… overkliga?) och visst gör stråkarna en hel del för den där melodiösa, harmoniska känsla jag nämnde tidigare. Något som de dock inte räddar är sångmelodierna, som ibland låter väldigt konstiga och forcerade. I vissa låtar, speciellt i mitten på skivan, tycker jag verkligen det känns som de hittar på både nödrim och inte minst en aning panikartade sångmelodier som låter oerhört onaturliga och mot slutet av skivan tycker jag även det börjar kännas som de återanvänder lite väl mycket av de tidigare låtarnas innehåll och det gör den sista tredjedelen av skivan ganska ointressant.

Det riktigt intressanta uteblir tyvärr en aning på 'My Endless Wishes' men jag tycker ändå att de fått till en riktigt bra debutskiva. Musiken lyckas få till en skön blandning av tyngd och drag med melodier. Dessutom har den ett skönt flöde, speciellt i början av skivan. Favoritlåtarna kommer också mycket riktigt i början och jag tror nog min favorittrio råkar vara skivans tre första låtar. Det är lite förvånande att de inte har några riktigt långsamma låtar på skivan, istället spelas det mesta (nästan allt) i övre mellantempo, ändå tycker jag skivan känns mestadels lugn och behaglig - hur nu det går till?

En positiv överraskning, och sådana har det inte varit allt för många av i år. Ge gärna My Endless Wishes en chans om du gillar något eller flera av de liknande banden.

HHHHHHH