Mechanical God Creation
Artifact of Annihilation

Efter min senaste recension av ett album från WormHoleDeath blev jag av deras representant beskylld för att vara både oförskämd och stötande på ett ganska oförskämt sätt, de hotade med att radera min mail från sin lista på grund av detta så det är bäst att jag håller mig i skinnet så att vi får fortsätta att få skivor av detta bolag. Eller kanske inte med tanke på att vi har album så att det räcker och blir över ändå, men det spelar ingen roll jag ska bara försöka att inte vara oförskämd när jag skriver om Mechanical God Creation. Dessutom ska jag inte konsultera wikipedia för att det kan vara dålig etikett, speciellt om jag nämner att jag konsulterat det. Till saken nu och sluta tramsa bort en massa textutrymme på skräp säger du, så hoppa till nästa stycke om du vill läsa om detta album.

Artifact of Annihilation är bandet Mechanical God Creations andra album, ett band som är från Italien och som frontas av en väldigt ond kvinna (se bara på musikvideon i botten av denna recension). De har ett väldigt intressant skivomslag och förefaller ha ett väldigt intressant lyriskt tema, jag skriver förefaller eftersom det är ganska svårt att uttyda vad hon egentligen sjunger ganska ofta eftersom hon vrålar. Jag har aldrig förstått varför en kvinna vill låta som ett monster i ett dödsmetallband, men å andra sidan är det mycket jag aldrig förstått när det gäller människor så det finns säkert en väldigt logisk förklaring till varför en del kvinnor vill vråla och verka ondskefulla. Hon gör det bra måste jag säga och för den som älskar namndroppande tycker jag att vi kan jämföra med Angela i Arch Enemy.

Deathcore säger många och kanske är det så, det är modern melodiös dödsmetall med lite hardcoretuggande som adderade element till helhetsbilden. De bygger låtarna kring bra melodier och hyfsat medryckande refränger, sångerskan har som jag varit inne på en ganska ondskefull framtoning och känns lite grann som en jag inte skulle vilja möta i en mörk gränd. Albumet har en väldigt kompetent produktion som låter väldigt stark och av moderna deathcoreband jag hört på senare tid har de definitivt en av de bättre produktionerna. Låtmaterialet är hyggligt varierat utan att för den skull direkt dra i särskilt många olika riktningar och speltiden är vettigt hållen till 42 minuter på elva spår vilket känns som en lämplig speltid för många album. Överlag får man väl säga att detta album är väl sammansatt på alla sätt, det är bara låtmaterialet som skulle behöva glänsa för att det skall nå några riktigt höga nivåer.

Och det är här de lite grann faller, det känns lite för generiskt för att det verkligen ska tilltala en luttrad skivrecensent eller en skivköpare med en samling av någon större dignitet. Det är enkom kvalitativa låtar men samtidigt känns de lite väl mycket som att vi hört det förr och sångerskan känns lite grann som vilken testosteronstinn sångare som helst och använder inte det faktum att hon har ett annorlunda röstomfång på ett sätt som skulle kunna särskilja dessa mekaniska skapare från mängden. Absolut inte ett dåligt album men ett som inte riktigt når de där högsta höjderna eftersom de inte riktigt vågar ta ut svängarna varför deras album trampar mest på väl beprövade stigar. Ett riskfritt förfarande som många använder sig av, det leder till ganska bra album som i bästa fall är en stunds musikalisk förströelse innan det läggs på den klassiska högen av bra album man aldrig kommer att spela igen.

Detta album är en stunds förströelse, välgjord sådan. Artifact of Annihilation är ett bra album men inget som kommer att gå till historien som ett av de mest lyckade som gjorts, det finns några riktigt fina element här men tyvärr känns helheten lite för försiktig och för genretypisk för att nå de riktigt höga höjderna. Men om ni gillar modern melodiös dödsmetall/deathcore är detta ett album ni bör ta er en närmare titt på.

HHHHHHH