Max Carl
The Circle

Tracks
01 Radical Prodigal
02 The Lion Kills The Sparrow
03 The Circle
04 A Cold Shot
05 Strategic Land (A Soldiers Song)
06 Night Train Roll
07 A Thousand Nights
08 Tell Me Where You Sisters Hiding
09 Curves
10 Timing


Band:
Max Carl - vocals, guitars, keyboards


Discography:
As "Max Gronenthal"
Whistlin' in the Dark (1979)
Max (1980)
As "Max Carl"
The Circle (1985)


Guests:
Andreas Becker - guitars
Reinhard Besser - guitars
Helmut Bibi - guitars
Volcker Barber - PPG system (synth)
Jimmy Haslip - bass, bass synth
Otto Fuss - drums, percussion
Eddie Zyne - drums, percussion
Eddie Taylor - saxophone
Christian Selke - saxophone
Tony Carey - backing vocals


Info:
Engineer – Nick Griffiths
Mastered By – Greg Fulginitti
Producer – Peter Hauke

Released 2012-10-26
Reviewed 2013-02-02

Links:
yesterrock

En farbror vid namn Max som medverkat på massor av musik får nu se sitt tredje album (eller första beroende på hur man ser på saken) återsläppt genom Yesterrock som har en tendens att återsläppa alla gamla melodiösa rockalbum de hittar som varit ur cirkulationen under en ganska lång tid. Max Carls The Circle är ett av dessa och det skrivs en hel drös om en massa namn och sådant i pressinformationen, omslaget har ganska snyggt färgkombination men ser i övrigt ganska ointressant ut och detsamma gäller logotypen som är extremt intetsägande. Det hela ser ganska daterat ut får man väl ändå säga och det kanske inte är så konstigt med tanke på att detta album såg dagens ljus 1985, ett år då det kom massor med musik och om man tittar till perioden i allmänhet kom än mer musik vilket troligen är skälet till att detta album missades av de allra flesta.

Musikaliskt är det åttiotals poppig AOR med ett hyfsat tempo, ingenting nyskapande ens för tiden det kom. Jag har känslan av att det kändes lite gammalt och icke-nyskapande även för dem som var gamla nog att införskaffa musik 1985, något jag definitivt inte jag är. Hela uppenbarelsen av detta album känns väldigt utdaterat och inte ens Universals och Yesterrocks tekniker kan göra något åt den saken, så om du önskar att det fortfarande var åttiotalet kanske du kan tycka att detta är intressant.

Gäsp, det var min initiala reaktion när jag hörde detta album första gången och detsamma är min känsla sådär tio gånger senare, det är ett ointressant album. Det känns gammalt, det känns utdaterat och det känns framförallt bara som ett i mängden av de många album som kom på den tiden, egentligen varken bra eller dåligt. Det är därför ganska märkligt att man väljer att fokusera på att släppa ett sådant album på nytt, det var inte intressant när det begav sig och det kommer inte att vara bra nu. Onödigt är vad jag tycker att det är och jag ser ingen anledning att köpa det med tanke på att det finns oräkneligt många album som är bättre.

Nej, jag ser inte riktigt poängen med detta album, det är för identitetslöst och för alldagligt och utdaterat för att verkligen kunna intressera mig eller någon annan. Det känns som ett onödigt album och ett som inte erbjuder något direkt minnesvärt, det går att lyssna på men mycket mer än så är det inte.

HHHHHHH

 

 

Label: Yesterrock/Germusica
Tre liknande band: Elevener/Craaft/Toto
Betyg: HHHHHHH (3/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english