Massive Audio Nerve
Cancer Vulgaris

Vanligaste Cancerformen är att byta namn från M.A.N. till Massive Audio Nerve vilket svenska kvartetten M.A.N. nu gjort. Jag har för mig att förkortningen M.A.N. stod för just Massive Audio Nerve vilket på något sätt förtar poängen med ett namnbyte, lite som att SAAB skulle byta namn till Svenska Aeroplan AktieBolag vilket känns poänglöst. Korta koncisa namn gillar jag bättre så eftersom det är mindre jobbigt att skriva kommer jag referera till bandet som M.A.N. Denna vanligaste cancerform är om jag inte helt missminner mig bandets fjärde album och till det har de bytt ut två medlemmar, kanske därav namnbytet. Omslaget är vare sig kräftigt eller cancerigt utan visar lite horn och sådant, snyggt typsnitt på albumnamnet och loggan fick definitivt ett lyft i och med namnbytet även om tycker att de borde betonat M, A och N.

Musikalsikt handlar det om komplex musik, bandet använder sig av gitarrer och basar med 48 greppband, kvartsnoter vilket gör att de kan skapa sin massiva ljudbild som de vill antar jag. Det är en massiv ljudvägg du hör till en början men allteftersom du lyssnar närmare utkristalliserar sig en varierad och dramatisk ljudbild. Lite som impressionistisk konst, under de grova dragen finns ofta en spännande detaljrikedom och ett personligt porträtt för den som är villig att se lite under ytan. Sången är väl egentligen bandets svaghet, jag tyckte inte så mycket om den på förra albumet och jag tycker att den är ett ankare som förhindrar bandets riktiga lyft till högre höjder. Men det är ändå lite lite av ett äventyr, ett äventyr i tio kapitel och knappa femtio minuter.

Okej, jag skulle helst hört att bandet hade en bättre sångare eftersom Tony JJ känns lite för vek både i sina hardcoriga vrålutfall och i sin vanliga sång. Inte så att han är dålig på något sätt, bara att jag inte tycker att han bär de här låtarna vilket är synd för att det är riktigt jävla bra annars. Dock skulle jag velat att albumet var under 45 minuter för att sista fem-sex minuterna tröttnar jag lite. Men fram till dess är jag definitivt förtrollat av snygga rytmer, taktförändringar, dramatiska inslag och spännande musik. M.A.N. har definitivt tagit sin musik till en högre nivå än jag hört dem göra tidigare. Massive Audio Nerve (albumet från 2010) var riktigt bra men detta är definitivt minst en nivå bättre. Så om du gillade bandet tidigare tror jag knappast att du kommer att bli besviken.

3 Quarter är kanske det bästa spåret på albumet med riktigt snygga tongångar och så vidare, det är också ett spår som bryter av från det som varit tidigare men också från det som kommer efter så det kan ju vara därför spåret fungerar så väl för mig. Men det är inte det enda spåret som fungerar, hela albumet fungerar för mig. Jag kanske dock lite snabbt ska varna om att det kräver någon genomlyssning innan det öppnar upp sig för dig på allvar så kassera inte albumet efter första genomspelningen. Ett jävligt bra album, mer tror jag inte att jag behöver säga.

HHHHHHH