Klank
Urban Warfare

Klank är ett av de där banden som tydligen har en lång fantastiskt historia bakom sig, deras sträcker sig ända till nittiotalet men diskografin är inte direkt den längsta trots detta. Deras musik släpps på ett eget bolag och plötsligt bjöd de bara på en nedladdningslänk utan någon direkt info, åtminstone ingen jag har kvar. Annars är Klank ett amerikanskt band från San Jose i varma Kalifornien, kanske skulle man åka dit och intervjua dem nu när kylan kryper allt närmare här i kalla Sverige. Kanske inte. Urban krigföring tycks annars vara deras nya melodi i vad jag tror är deras tredje-fjärde album någonting. Det är med lite sociokritisk lyrik och industriell metall de tycks vilja erövra världen.

Vi får väl se vad som sker med den saken, Klank har trots allt funnits sedan 1995 och när de i år skickade ut deras album Urban Warfare var det första gången jag hörde talas om dem. Det kanske förstås betyder att jag missat något eller att de haft svårt att nå fram, vad vet jag? Deras musik är som jag var inne på Industiell metall med en svängig inriktning, det gungar på ganska bra. Sången är rejäl, aggressiv, ibland i vrål men oftast i ganska skrikig from. Sångaren har hyfsad pondus och ljudbilden känns lite som en gammal skitig industrilokal med ett svart damm-/fettlager över fönstren där maskinerna tuggar på oavbrutet i en obönhörligt taktfast produktion. Tungt gung kanske man kan beskriva det som. Jag tycker att det är bra producerat, precis lagom melodiöst i det industriella nästan själlösa för att tilltala. Bra melodier dessutom, och bra variation. Inte mycket att anmärka på när det gäller produktionen, kanske dock att fjorton låtar och femtiotvå minuter närmare sig gränsen för vad man tål att lyssna på i ett sträck. De går dock inte över den gränsen så den biten är också bra.

Det här är bra, riktigt bra. Det rycker med, griper tag i mig och släpper inte taget. Ett dokument kanske över en värld i förfall, där moralen sätts åt sidan för kapitalet och där ett liv inte är värt något. Jag har ingen aning om det är vad som sägs, jag har inte orkat läsa igenom texterna som bifogats men det är lite den känslan jag får. Skitiga bakgator med trasiga fönster och en allmänt otrygg känsla, en känsla av att samhället inte längre är en plats där vi respekterar varandra. Onekligen är det ett album som väcker tankar, ett album som jag gillar att lyssna på och ett som säkerligen kommer att spelas trots att jag nu kan lägga det till handlingarna efter denna förträffliga skivrecension.

Ett album ni inte bör missa, Blow it All Away samt We’re All Suspect är nog mina favoriter bland de fjorton spåren men också den inledande duon förtjänar att nämnas som riktigt vassa. Inte för att albumet direkt innefattar något dåligt spår, alla är väldigt bra. Därför kan jag bara rekommendera detta album, speciellt till dig som gillar din musik lite industriell.

HHHHHHH