Ivanhoe
Systematrix

Ivanhoe är förstås ett känt namn, troligen främst för romanen med samma namn men kanske också en liten aning för detta tyska progressiva metalband. Deras sjätte album går under namnet Systematrix och känns lite matrixinspirerat om man ska titta på omslaget. Sex album på 25 år är väl inte direkt flitigt kan man väl tillstå men samtidigt kanske de tagit sig ordentligt med tid för varje album, det var fem år sedan sist men eftersom jag inte har följt bandet har jag ingen aning om hur det ligger till. Den progressiva metallen brukar dock ligga mig varmt om hjärtat då flera favoritband tillhör den genren, men självklart finns där också massor av band som är fullständigt värdelösa och väldigt många förstår inte sig på det här med att hålla speltider och låtar i schack.

Ivanhoe håller väl sig ändå hyfsat i schack med tolv spår som spelas närmare timmen där inget av dem är ett evighetslångt epos i sjutton kapitel så det är alltid något. Det är inte överdrivet komplext någonstans utan det bygger på ganska medryckande element och samtidigt som de har ett djup i sin musikaliska framtoning. Med andra ord är de lätta att ta till sig men ändå håller de väl för upprepade genomspelningar. Albumet är varierat och låtmaterialet är inte direkt förutsägbart någonstans och ljudbilden är förstås väldigt snygg. Ett kompetent album som kröns av en kompetent sångare och förstås mycket kompetent musicerande.

Systematrix är definitivt ett bra album som jag gillar att lyssna på, låtmaterialet håller högsta klass från start till mål och jag tycker inte att det blir långdragna eller överdriver komplicerade någonstans. Visst musiken är komplex, men aldrig onödigt krånglig. Systematrix är definitivt ett kvalitativt album som tilltar mig som lyssnare tack vare sin komplexa låtuppbyggnad och låtmaterial som samtidigt är så enkel att ta till sig och som aldrig blir onödigt komplicerad. Det är definitivt ett bra progressivt metalalbum dock kanske utan att riktigt glänsa fullt ut överallt. Ett solitt album, vars enda riktiga svaghet är att det kanske är lite för försiktigt. Jag hade velat att bandet skulle ha vågat ta ut svängarna lite mer, men man kan förstås inte få allt.

Men man kan få lysande musik som Madhouse och Human Lethargo och det är ingenting att fnysa åt. Resten av spåren är inte tokiga heller men de två namngivna är för mig de mest minnesvärda även om albumet i sig kanske inte är så minnesvärt som man skulle kunna önska. Det är ett riktigt bra album men jag betvivlar att det är ett jag kommer att ta med mig alltför långt men det hamnar trots allt över genomsnittet, speciellt i jämförelse med vad detta år haft att erbjuda hittills. Ett varmt rekommenderat album för den som gillar riktigt bra musik.

HHHHHHH