Impera
Legacy Of Life

Tommy Denander är med i Impera - vad kan det betyda? Förmodligen att vi har att göra med gitarrdriven vuxenrock med viss arenakänsla? Rätt gissat. Tommy Denander har nämligen haft sitt namn inskrivet på hundratals skivor och den gemensamma nämnaren för dessa är att beskrivningen ovan passar på i stort sett alla.

Med i Impera är också J.K. Impera, Matti Alfonzetti och Mats Vassfjord - en samling idel kända namn från just ovanstående typ av musik och därmed är Impera alltså lite av ett superband. Ja, det kan man nog säga och 'Legacy Of Life' känns också lite som ett superalbum med sina slagkraftiga refränger, glada verser och rena produktion. De tio låtarna spelar ut sig på under 40 minuter och tar egentligen inte ett snedsteg någonstans på vägen dit, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på vilka erfarna musiker vi har att göra med. Ändå känns det inte som att jag fastnar riktigt för detta.

Kanske är jag inte tillräckligt vuxen för vuxenrock? Nej, det känns som en dålig förklaring - jag har gillat många andra album med vuxenrock - bland annat album från just dessa musiker. Så det är heller inget personligt mot någon av dessa musiker. Kanske har det då att göra med just dessa låtar? Kanske är det dem som de inte fått till riktigt? Nej, jag tror inte det heller. Låtarna känns genomarbetade allihop och trots allt så har vi med några av de duktigaste musikerna som finns i det här hörnet av världen på att göra just denna typ av musik så varför skulle det vara fel på låtarna? Befängt. Musiken är välspelad, sången välsjungen och produktionen välproducerad - jag kan verkligen inte finna någon specifik anledning till att jag inte faller pladask för detta men plasken uteblir likväl, hur lite jag än finner anledningar till det.

'Legacy Of Life' är gitarrdriven, mestadels ganska kvick och ständigt i rörelse framåt. Melodierna ljuder likt ånglok som drar sig fram över snåriga räls fulla med durliknande växtlighet emellan. Det är ganska glatt och uppåt och kanske är det vad som inte passar mig i mitt nuvarande humör och stadium i livet? Nja… känns långsökt det med. Jag gillar det som är uppåt minst lika mycket som det som är neråt. Jag får helt enkelt bara inte denna debutskiva av detta superband att fungera för mig. Jag har spelat den mer än dussintalet gånger och åsikten om den tycks inte ändras med mängden genomspelningar heller. Det är nog helt enkelt så att det är en skiva som bara inte passar mig. Men av vad jag kan höra och av vad jag kan avgöra tycker jag ändå att allt låter bra, stabilt och välgjort. Det blir bara inget nöje att lyssna på skivan. Om det är jag eller om det är skivan som står för det låter jag vara osagt, men jag kan i vilket fall som helst inte hylla något som inte är ett nöje att lyssna på. Godkänt är det dock på alla sätt och vis och kanske mer därtill? Men inte för mig…

HHHHHHH