Finntroll
Blodsvept

Skandinaviska troll är kända över hela världen efter årtusenden med historier, myter och på senare tid även souvenirer och turism. De finska trollen i Finntroll är dock mer kända specifikt i hårdrickskretsar och detta är deras sjätte fullängdare efter en krokig karriär som innefattat allt ifrån stämbandssjukdomar på sångare, dödsfall på bandets primära ledargestalt och en hel del framgångar likväl. Personligen har jag följt Finntroll ända sedan demodagar och sett och hört dem utvecklas och gå igenom sina faser och för mig känns det alltid lite speciellt med dessa band jag följt under lång tid, band jag själv sett utvecklas, bli populära och allt det där. 'Blodsvept' är inget undantag och personligen blir jag faktiskt väldigt glad av att höra den här skivan också.

Känner ni inte till Finntroll sedan tidigare så kan man säga att inom populärhårdrocken var det i stort sett dem som skapade folk-metal med traditionella instrument och sång på befängda obskyra språk ingen pratar (i Finntrolls fall sjunger dem på svenska). Den här typen av musik spelades även innan Finntroll, men den blev aldrig särskilt populär eller gjordes överdrivet bra heller, i ärlighetens namn, men för Finntroll gick det väldigt bra och efter dem kom det en våg av band som slog igenom med liknande musik. Nu är i alla fall sjätte fullängdaren ute och samtliga medlemmar har varit stabila i bandet sedan sju år nu - fyra av dessa har varit med sedan debuten och efter att det stormade som mest kring bandet under första halvan av 00-talet har det stabiliserat sig en aning nu och jag tycker det kan höras i 'Blodsvept' också för den känns som något från ett band i harmoni.

Så hur låter skivan? I mina öron känns den ganska mörk, inte överdrivet mörk eller dyster men ganska svart ändå. Relativt hård, skulle jag säga - i stil med bandets två första skivor, för er som hört dem. Tempot är som vanligt uppskruvat och tonen på musiken hyfsat glad, svängig om inte annat i alla fall. Med sina knappa 43 minuter är det även en av Finntrolls kortaste skivor så här långt in i karriären och de elva trollhymner som finns på skivan är en ganska normal mängd ramsor även om totaltiden är lite komprimerad. Men det är verkligen bara totaltiden som komprimerats - i övrigt låter Finntroll lika stora och bra som alltid på 'Blodsvept' och skivan tillhör definitivt Finntrolls bättre alster så här långt.

Inledningen på 'Blodsvept' är både fartfylld och mörk men nästan uppmuntrande på samma gång. De bästa låtarna börjar dock rada upp sig någonstans en bit in på skivan och blir därefter aldrig dåliga igen. Kvalitén hålls uppe skivan igenom och känns spännande att höra. I min åsikt, som en van Finntrollyssnare - världsvan med hela bandets diskografi - tillhör detta Finnstrolls bästa skivor. Har du spelat många Finntrollskivor i ditt ljudsystem tidigare i livet kommer du troligtvis uppskatta att spela även denna. Men är du nybörjare när det kommer till Finntrollskivor? Undrar du om du kommer falla mer för bandet om du börjar någon annanstans? Tja, det kanske du gör - allt det beror på din personliga smak, men jag tror denna fungerar alldeles utmärkt för att ta din Finntrollska oskuld.

HHHHHHH