Fate
If Not for the Devil

Danska Fate är tillbaka med ett nytt album som beskyller djävulen, eller något i den stilen. Senast det begav sig imponerade de väl inte alltför mycket med sina spöken från det förflutna även om det albumet var bra. Nu kommer de med ett album som nog inte erbjuder det snyggaste skivomslag bandet någonsin haft att erbjuda och det säger väl en del med tanke på att senast var det inte speciellt snyggt heller. Men det är förstås inte omslaget vi ska recensera här, det är detta nya album som är bandets sjunde album och det på en karriär som sträcker sig så långt tillbaka som 1984, trettio år nästa år. Det första albumet dök upp 1985 och nu 28 år senare ser vi alltså album sju.

AOR, melodiös rock/hårdrock kan vi väl beskriva detta som och jag skulle nog vilja säga att det räcker där eftersom det är typiskt för den genren. Ljudbilden är klassisk för genren med tydliga refränger och allt det där som man kan förvänta sig av ett album ur den melodiösa rockskolan. Välgjort och inte direkt något annat än vad vi hörde senast så ni lär inte bli besvikna om ni gillade det albumet. 55 minuters speltid är ganska långt för ett album utan någon större variation för detta album har inte alltför mycket till variation vilket kan göra det aningen tröttsamt mot slutet.

Ett överlag hyfsat album, egentligen ganska bra men man blir en aning blasé jämtemot album som detta eftersom det går ungefär tretton på dussinet av dem. Dessutom har Fate en uppsjö av sådana album i sin katalog redan nu. Det är svårt att se något riktigt värdefullt i detta album, det bidrar inte direkt med något nyskapande eller något spännande. Dessutom är det inte fantastiskt vilket på något sätt gör att det hamnar i den där högen av album som är bra men egentligen inte gör något speciellt, man lyssnar och tycker om dem för att sedan lägga dem i högen och aldrig mer spela dem. Där hamnar Fates nya album, precis som det förra.

Mer fantasi efterlyses, titelspåret är bra med god energi och sköna melodier men albumet överlag är jämnbra och är definitivt kul att lyssna på även om det kanske inte direkt lämnar något bestående intryck. Nej det är ett album som i mina ögon lämnar en del att önska och som är alldeles för identitetslöst för att verkligen glänsa i en genre som är utsatt för benhård konkurrens. Men för er som gillar bandet sedan tidigare är jag säker på att detta är ett kul och underhållande album.

HHHHHHH