Arven
Black is the Colour

Svart är färgen på Arvens andra album, den tyska sextetten med fem damer och en herre är tillbaka och ibland bara vet man att ett album kommer att vara bra utan att ens ha hört det. Det kanske egentligen är att ta i lite att säga så men Arvens debutalbum var definitivt ett styrkebesked och en indikation på att det ska till något extraordinärt för att de inte skall göra ett nytt bra album. Precis som på förra albumet är musiken skriven främst av Anastasia som också mycket kompetent trakterar sin gitarr, bandet är för övrigt detsamma som senast det begav sig och omslaget har åter kvinnlig fägring på framsidan men denna gång är det betydligt mer intressant än vad som var fallet på debuten 2011.

Stilistiskt är det kvinnofrontad metal av power metal slag, lite symfoniska och gotiska inslag bjuds vi på och dessutom vacker sång precis som senast det begav sig. De är ett band som fokuserar på den musikaliska skönheten, att de dessutom är Massacres snyggaste band att se på gör väl inte saken sämre. Egentligen har de väl inget direkt unikt att erbjuda i sin musikaliska skapelse men deras ljudbild känns ändå igenkänningsbar och jag skulle inte kunna förväxla bandet med något annat band jag hört vilket får sägas vara något positivt om man söker band som inte låter precis som allt annat. Det är vackert, det är tungt, det är melodiöst, det är välkomponerat och det bjuder på musik av bästa kvalité. Riktigt bra produktion helt enkelt. Albumet är annars ganska långt med en speltid på strax under timmen om man räknar bonusspåren men det är inget problem att ta sig igenom detta då albumet är väldigt varierat och de riktiga toppspåren kommer på bra platser i spålistan. Det känns faktiskt inte som att det tar timmen att spela de tolv spåren.

Jag lyfter på hatten, det är är riktigt bra. Det är ett steg framåt i jämförelse med Music of Light och det tillhört definitivt toppskiktet av årets album, inte en sexpoängare men inte alltför långt därifrån. Vielleicht das Nächste Mal som Rainbow skulle ha sagt om den saken, de har definitivt kvalitéerna och potentialen att göra ett riktigt toppalbum. Kanske att de skulle ha mer stråkar och hitta det där magiska som de allra vassate albumen har. Men här finns magi, tredje spåret Rainsong och sjätte spåret My Darkest Dreams är definitivt magiska. Det är kvalité av extraordinär klass, albumet som helhet är dessutom riktigt starkt och ett litet steg uppåt för Arven som snart kommer att slåss med de allra bästa om att vara det där fantastiska albumet som toppar årsbästalistan något kommande år.

Black is the Colour är allt annat än svart, det är positiv och riktigt bra, ibland stråkberikad, kraftmetall som definitivt lockar till omspel både en och två gånger. Om du missat detta band hittills bör du definitivt skynda dig att kolla upp deras material för Arven tillhör definitivt mina favoritband och de borde tilltala de flesta.

HHHHHHH