Arroganz
kaos.kult.kreation

Arroganta tyskar släpper sitt tredje album som kallas kaos.kult.kreation, en lite annorlunda titel för ett album kanske men därefter har jag slut på intressanta saker att säga om detta album. Okej, skivomslaget ser väl okej ut i att det inte är skitfult men efter det är det fullkomligt slut på intressanta saker att säga om denna tyska trio som givit sig själva artistnamn som är lätta att komma ihåg. Jag hade dock fel, det finns en intressant sak till, presstexten som jag inte orkar översätta så jag lämnar det till en internetsökjättes översättningstjänst. Det står som följer: ”kaos.kult.kreation - inte precis en lätt biljettpris. Du kommer inte få mycket långt, om du bara ger detta album en ytlig gå. Att försöka kategorisera detta album och förhastade slutsatser av sin karaktär är också ganska otillräckliga metoder för detta mästerverk. Djupet av denna 58 minuter Mars till helvetet är allsmäktig och exakt: smält med rasande besittning lossning i enorma stormar vrede. Var och en av dessa vindbyar liknar djävulens andedräkt frigöra skärselden för evig fördömelse genom näsborrarna på dig - smidda genom hundratals smärtsamma minnen, förlamande visioner och otaliga plågsamma, sömnlösa nätter. Hela albumet är en ohelig helgedom död, bane och förfall. Inget för nybörjare. Vem inte godkänner detta album, inte förstår det.”

Vad är det jag inte godkänner vilket enligt utgivaren och mongle tramslate betyder inte jag förstår, så vad är det jag inte förstår? Mästerverk förstår jag mycket väl och detta är inte ett sådant, snarare mästervärk. Jag ger inte något album bara en ytlig gå men detta är en lätt biljettpris, det är en svart-/dödsmetallkombo med vissa atypiska inslag och en del doomiga inslag ofta i lågt sövande tempo med några snygga undantag. Väl producerat är det men knappast vare sig tungt eller ondskefullt, kanske inte helt enkelt att kategorisera men långsam extremmetall kan vara en förenklad version av en kategorisering. Sångaren låter som vilken annan sångare i genren som helst och det som stör mig med album som detta är inte googles dåliga översättning av infon utan infon i sig som tar stora ord för något som i grund och botten är ganska identitetslös extremmetall utan några större egna utsvävningar. För mig känns detta som ett välgjort men ack så identitetslöst album, det finns några positiva inslag men det mesta låter som allt annat med smattrande trummor, en kråka på sång och samma klassiska gitarrslinga som så många använder i genren.

Inte förstår kanske jag detta album för att tala googlesvenska men jag tycker heller inte speciellt mycket om det och jag har hört tillräckligt mycket musik inom alla olika underfack av hårdrocken för att veta att det är ett rätt så identitetslöst och tråkigt album. Visst om du gillar något av de tre liknande banden ovan kanske du gillar detta också för att det sägs vara riktat till fans av dessa så om du känner igen dig att du lyssnar på något av de banden kanske du kan prova detta. Annars tycker jag faktiskt att det finns minst 34 bättre album än detta baserat på recensionerna jag hittills fått publicerade i Hallowed detta år, det är dock en siffra som kommer att stiga allteftersom året går.

En 58 minuter lång marsch till helvetet är faktiskt vad det är, en sövande och bedövande sådan med segt dragande dödssvartmetallnågonting med en sångare som är fullkomligt ointressant och ett låtmaterial som kanske inte är dåligt men det är knappast heller bra och tro inte pressinfon för det är en lätt biljettpris och det räcker med en ytlig gå, mitt första intryck har inte förändrats trots en gäng genomspelningar och det är ett intryck av en axelryckning och en gäspning. Ännu ett trist och segt extremmetalalbum som är en lång kamp mot sömnen att ta sig igenom, för fansen kan vi väl säga att detta album är och denna recension skrevs av Yoda samt översattes av google.

HHHHHHH