Asphyx
Deathhammer

Det finns en mängd saker som dessa fyra "unga" killar kunde ha gjort som hade varit värre än att spela in den här skivan. De kunde t.ex. ha varit gängledare som predikar våld, kriminalitet och langar droger, de kunde ha kört runt som galningar med bilar i samhällen och kört på folk, de kunde ha misshandlat folk, våldtagit, rånat, stulit, sålt droger, sysslat med människohandel, hatbrott eller jagat och dödat valar. Det hade definitivt varit värre och jag tycker definitivt de gjorde ett bra val som lade tid och energi på att göra något annat än vara våldsamma, kriminella och sådana saker. Men, det var fortfarande inget bra val att spela in den här skivan.

'Deathhammer' är på intet sätt det första albumet Asphyx har gjort, det här är ett band som varit i branschen en bra bit över 20 år och det jag tycker är anmärkningsvärt med det är att det trots detta låter precis som om det hade varit deras första album, inspelat helt utan budget på vilken utrustning de än fått tag på utan att behöva betala för den. Den holländska konstellationen har haft många medlemsbyten genom åren och ingen av medlemmarna som varit i bandet har varit där sedan starten fram till i dag, vilket beror på att bandet haft perioder då det varit nedlagt. Seniorerna i sammanhanget som finns i dagens uppställning är Martin van Drunen och Bob Bagchus som båda fanns i bandet för 20 år sedan, men 1992 lämnade Drunen bandet i femton år och kom tillbaka för att vråla igen för fem år sedan. Trummisen Bagchus är den enda som funnits med i på alla bandets album och sedan 2007 är även han fast i bandet som sedan dess inte haft några uppbrott, och så är även gitarristen Paul Baayens som dock inte hade varit med i bandet tidigare. Alwin Zuur som är det senaste tillskottet i bandet har varit här sedan 2010 och sköter basen helt utan att imponera det minsta. Och det gör inte "veteranerna" heller.

Asphyx är ett s.k. death/doom band som gör musik helt utan intresse att bli populära. Den slutsatsen drar jag när jag lyssnar på deras musik, för med denna typ av musik är det uppenbart för mig att deras mål snarare är att avskräcka folk från att lyssna snarare än uppmana dem. Det kanske är ett band som jobbar lite efter filosofin som Hallowed gör - målet är inte att nå så många som möjligt, utan att bara göra något som de själva får ut någonting av. Att släppa det offentligt kanske bara är deras sätt, liksom vårt, att kunna hålla på med det på ett lagligt, finansierat sätt. Därför tycker kanske Asphyx, precis som jag tycker om deras musik, att min recension är fullständigt skitsnack som inte ger någonting annat än en dålig eftersmak. Och tycker dem det kanske de även resonerar som jag gör, att det inte spelar någon roll att det finns folk som kanske inte gillar det dem/vi gör för folk kommer alltid tycka någonting om det man gör och målet för oss är inte att få folk att älska det vi gör, så det finns ingen idé att hänga upp sig på att någon är negativ om det.

För egen del känns det dock väldigt oattraktivt att lyssna på 'Deathhammer'. Skivan låter riktigt, riktigt dålig med ljud som mest känns hämtade från instämningen av instrumenten och mikrofonerna, snarare än det riktiga materialet. Skrän och skrön kommer från sångarens mun, enformiga ljud kommer från strängsektionen och ljudet från trummorna verkar ha fastnat i ett hack i skivan som gör att samma sekund spelas om och om igen oändligt. Det kunde naturligtvis ha varit sämre, de kunde ha låtit som Endstille, men ur en irritationsfaktorssynvinkel tycker jag nästan det här var värre än Endstille. Endstille bara låter, sänker man ljudet lite kan man ha på det i bakgrunden utan att man ens tänker på att det är där - Asphyx gör en massa konstiga irriterande ljud hela tiden som gör att man inte riktigt kan göra det ens. De stör verkligen hela tiden!

Jag är förvånad att något så här dåligt kommer från Century Media, faktiskt, för min uppfattning om det bolaget är att de inte ger ut vad som helst och att de normalt sett brukar se till att släppa musik med fantastiska ljudkvalitéer… men… inte ens det har Asphyx. Ett album som inte ger mig något över huvud taget, mer än möjligtvis irritation och en svag känsla av bakfylla.

HHHHHHH