Unhale
Human Race

Metalcore från Österrike stod väl inte direkt på min önskelista men man ska väl inte avfärda någonting bara för att man har vissa förutfattade meningar kring vissa saker, eller något sådant. Inte det snyggaste omslaget har de fått till på detta, deras andra album som de kallar Human Race. Det är ännu ett av alla dessa moderna metalcoreband som jag tycker att det haglat av på senare tid och det känns en aning svårt att bli upphetsad på grund av en sådan sak. Givetvis finns det kvalitativ metalcore och inte alltför kvalitativ sådan och det var förstås med förhoppningen om det tidigare som jag tog mig an detta album.

Ett album som börjar med ett kort spår innan det kommer igång som ganska typisk metalcore utan någon större anstiftan till äventyrlighet eller något sådant. Det är typiska tuggande riff och melodislingor kanske också med visst drag åt dödsmetallstilistik men ändå mest i riktning metalcore. Sången är mestadels aggressiv och semivrålande ungefär som i det mesta som kan etiketteras som metalcore, produktionen är modern och ljudbilden känns som ett ganska typiskt metalcoreband utan några konstigheter att tala om. Tempofyllt, argt, ganska tungt och kväkande vrålanden är vad vi får och det stämmer överens egentligen med vad man kan tänkas kunna förvänta sig av ett album av ett band som brukar spela metalcore.

Albumet håller en okej kvalité men ingenting världsförändrande eller ens överdrivet imponerande, visst kan de riffa på ganska ordentligt och de vet onekligen hur man trakterar ett instrument men musik handlar om mer en så. Unhales musik blir lite för enformig att lyssna på i någon förlängning och det blir lite grann som att jag stänger mitt intresse efter en stund och det trots att albumets speltid inte är längre än 33 och en halv minut. Jag tycker de saknar äventyrslusta och fantasi i sin musikaliska skapelseanda och deras album slutar som en väl genomförd och producerad besvikelse, det känns som att det borde finnas mer men det faller lite grann pladask i sin ganska själlösa och sega framtoning.

Ett album som inte övertygar mig det minsta, inget spår griper tag i mig och det känns mest som att denna blir blir en enda seg resa mot slutet och man är glad när allt tagit slut och man kan leta efter något mer intressant att sätta tänderna i. Kanske för den som gillar metalcore men jag betvivlar att något kommer att hylla detta band, det finns dock potential här men de behöver vandra i oplogade spår för att hitta dessa.

HHHHHHH