The Firstborn
Lions Among Men

Lejon bland män från den förstfödde, det låter som något det, kanske för svenska landsbygden där folk inte gillar de lokala rovdjuren så varför inte plantera in lite lejon och tigrar i omgivningen istället? Eftersom björnar dödar lejon enkelt borde det ju bara vara positivt med ett sådant byte och katter är väl alltid lite mysigare än hunddjur så det borde ju också vara positivt att byta tigrar mot vargar. Men vem är denne förstfödde egentligen? Låt oss kalla honom Klaus eftersom det är ett vanligt och förtroendeingivande namn, de har ett omslag som indikerar en Buddistisk inställning eller något liknande (kan jag anta utifrån pressinfon). Klaus har dessutom fått väldigt positiva omdömen runt om på internätet och det kan ju alltid vara spännande även om sådana omdömen ofta inte stämmer särskilt väl överens med vad jag tycker men det borde ju indikera något tycker jag.

Musikaliskt har Klaus en ganska unik musikalisk uppenbarelse som kan kallas för avantgarde om jag ska tro vad jag läst, lite långsam black/death metal, sludge element finns med i bilden också och om jag nu läser vad jag skrivit så förstår jag inte ett dugg av hur det faktiskt låter. Men det är långsam musik för det mesta med en lite dyster stämning genomsyrandes densamma, en del tydliga och väldigt melodiösa gitarrmelodier med nedtonad sång som egentligen inte tar alltför stor plats i den stora bilden. Det är också ganska stämningsfylld musik och musik byggd för eftertanke. Det är musik som kräver en del av dig som lyssnare, inget du bara slänger på för att ha som bakgrund när du målar fasaden eller steker korv. Det finns sju spår och femtiofem minuters musik på detta album och det har en del variation men känns ganska mycket som en berättelse i musiken, jag vet inte om så är fallet men låtarna känns väldigt sammanhängande och berättande i sitt nedtonade sätt.

Det är ett bra album, stämningarna är intressanta att utforska som lyssnare, ljudbilden fungerar även den väldigt bra och jag måste tillstå att Klaus är en väldigt intressant bekantskap och jag kan rekommendera den till alla er som gillar äventyrlig musik, som gillar musik med mörka stämningar och lite andra spännande inslag och för er som gillar musik som inte låter som allt annat. Jag kan väl inte säga att jag grävt fram någon favoritlåt bland de sju men i fallet med lejonen så känns det som helheten är det som är det viktiga i alla fall eftersom alla låtar är ganska långa och ingen av dem kan väl direkt sägas ha någon hitpotential.

Så kort och koncist kan jag konstatera att den förstfödde och dennes lejon ger ett väldigt positivt intryck så för alla er som gillar spännande musik och musik som inte låter som allt annat kan jag definitivt rekommendera detta, och som en bonus kan ni ju alltid lyssna på albumet under recensionen, så länge bandet tillhandahåller hela sitt album på det sättet så åtminstone i skrivandes stund kan ni kolla upp det själva och se om jag har rätt, vilket jag förstås alltid har. Så ett rekommenderat album för alla er som inte bara vill ha den gamla vanliga musikaliska skåpmaten.