Strangeways
Age of Reason

Varje gång jag lyssnar på 'Age Of Reason' fastnar jag alltid till på spåret Alive Again. Varje gång, alltid den låten. Ingen annan.

Det här är inte en särskilt bra skiva, den är absolut inte dålig men inte heller bra. Den är lång (nästan en hel timme), den är inte särskilt spännande (flertalet långsamma spår och det mesta låter ganska likt det andra) och de har en tråkig, nasal sångare som är synnerligen irriterande i de många höga tonerna han tar (nu blir jag förmodligen hatad då Terry Brock är en populär sångare men jag tycker bara inte han låter bra på denna skiva). Men så kommer så Alive Again och livar upp skivan varenda gång jag lyssnar på detta, Strangeways åttonde album. Äger du en mp3 spelare och inte lägger in Alive Again i spellistan borde du nästan skjutas för din dumhet! Resten av skivan kan man ta med en nypa salt…

Är jag dum när jag säger så förresten? De har ju trots allt fått höra saker som "OMG" och "Yeehaw" av folk som Steve Price (vem?) och Kieran Dargan (VEM??) och två så… "välkända" nissar kan ju omöjligt ha fel. Skivomslaget är i alla fall lite kul med bokstäverna AOR i skivtiteln 'Age Of Reason' extra tydligt markerade under den tudelade figuren som har en bokstavligt talat lysande blick och en av de märkligaste tatueringar jag sett. Att bandet har en lite småbrittisk humor går knappast någon förbi då de kallar sitt egna skivbolag för Dangerous Dog Records och har det omslag de har, men så är de ju också Skottar dessa numera till åren komna herrar som gjorde comeback 2010 med 'Perfect World' efter åratal av frånvaro från musikscenen. Nu är hela originalsättningen återförenad och gamla fans lär jubla… i alla fall en liten stund, tills de somnar.

Det stora problemet med 'Age Of Reason' är inte bristen på bra låtar. Run, Playin' It Over och Long Road är alla kanonsköna låtar men var är tempot? Var är rocklåtarna? Här är bara ballad på ballad och en och en annan långsammare mid-tempolåt, som inledande The Sentinel. Men så har ju skivan Alive Again dryga halvtimmen in på detta sömnpiller… och då vaknar man verkligen till liv igen! Vilken låt! Vilken otroligt, fantastisk låt! Året låt! Århundradets låt kanske? Nu ska vi inte överdriva, men det är en seriöst skitbra låt! Och när den är slut… zzzzzzzz igen.

Det är inte att jag ogillar 'Age Of Reason', det är bara det att det blir så mycket långsamma låtar. Så lite rockmusik och så mycket power ballader eller ballader utan power. Gitarrerna sprudlar av bluesmelodier och man kan nästan känna deras frustration över att inte få bryta ut i galna solon då och då utan enbart spela dessa stämningsfulla, molnliknande svävande gitarrljud. Eftersom jag är så sen med min recension på skivan finns det gott om andra recensionen att läsa på nätet och såvitt jag kan se finns det inte en enda som inte haft (negativa) åsikter om tempot. Till och med en av mina favoritrecensionssidor i Sea Of Tranquillity är negativ till tempot, och då är de fan illa för de verkar aldrig ha några starka åsikter åt endera hållet där.

Så för att instämma i klagosången från de andra kan jag bara säga att 'Age Of Reason' hade mått bra av lite mer tempovariationer, lite mer rock och lite mindre ballader. Lite fler spår som Alive Again och det hade varit perfekt, men nu var det tyvärr inte det. Nu är det en långsam, men välspelad, och ganska tråkig skiva som dock är fylld med genialiska saker som aldrig riktigt kommer fram. Jag tycker det är en besvikelse, inte för att jag hade förväntat mig så mycket men vi vet väl alla vilken potential detta band har? Att då bjuda på ett spår som känns minnesvärt på en timmeslång skiva med tio låtar känns lite klent. Alive Again räddar dock betyget till ett godkänt.