Sectu
Gerra

Mer svenskt idag, Sectu släpper sitt andra album på två år och sitt andra album i karriären, det kallas Gerra. Kanske inte det mest inspirerande av namn men omslaget är betydligt snyggare än det de begåvade debuten med förra året. Debuten som tydligen fick ett lysande mottagande, inte av oss. Det snackas ofta brutalitet och annat sådant när det handlar om detta band och mottagandet verkar mestadels positivt för detta album också även om jag sett ett par halvnegativa recensioner också. Förra året skrev jag om förkortningar härlett från en webbsökning på just Sectu något jag inte tänkte göra i år även om en av dessa förkortningar kan komma att poppa upp sådär lite snabbt, kanske.

Mer av allt påstår de i pressinformationen, jag tycker ärligt talat att det låter mer eller mindre precis som senast. Så eftersom jag inte orkar beskriva det igen har jag saxat från förra årets recension av Inundate: ”de spelar musik enligt dödsmetallskolans grundkurs. Det är hårt, brutalt, snabbt, gutturalt vrålande och mörkt, dock skulle jag inte vilja tillstå att det är särskilt tungt åtminstone inte om jag jämför med till exempel Hammerfalls senaste alster som är riktigt tungt till och från. Produktionsmässigt finns inget att orda om, det är en fullgod produktion för genren och även om bolaget snackar om den bästa svenska dödsmetallen på år så är produktionen varken bättre eller sämre än mycken annan liknande musik. I recensioner har jag läst att det är tekniskt, det går snabbt i svängarna det gör det men om det är så värst tekniskt låter jag vara osagt, jag är inte nog bevandrad i genren för att riktigt kunna uttala mig om den saken i dagsläget.” Det gäller fortfarande, kanske att de är lite mer varierade på detta album än det förra men eftersom variationen var obefintlig på det albumet och känns ganska obefintlig på detta kanske det bara är en känsla eftersom jag inte hört debuten sedan jag skrev om den.

Gäsp är mitt bestående intryck av detta album som känns sömnigt, intetsägande, genretypiskt och totalt ointressant. Det är ett välgjort brutalt dödsmetallalbum men dessa är oftast lika intressanta som en släng av böldpest, nej det är repetitivt instrumentalt och sången är tragiskt tråkigt vrålande på samma sätt som trettio miljoner andra dödsmetallvrålare. Ett av de bästa svenska dödsmetallalbumen på år påstår skivbolaget, vad hände med alla bra dödsmetallalbum? det är min fråga om detta skulle vara det bästa svenska på år vilket det definitivt inte är för då måste man glömma Arch Enemys senaste, Dark Tranquilitys senaste och en hel räcka andra faktiskt bra dödsmetallalbum som släppts i detta land på senare år. Gerra känns mest bara som en enda lång seg promenad släpandes på korset man ska hängas upp på.

Gerra som antagligen refererar till den babyloniska guden av eld är en enda lång golgatavandring att lyssna på, tristess till tusen, kanske inte nödvändigtvis för att den är usel utan snarare för att den är extremt ordinär och låter mer eller mindre som allt annat jag hört i genren. Jag kan dock spekulera i att den säkert tilltalar den som gillar genren, det vore konstigt annars med tanke på att den låter som genren oftast gör. Spår två beskriver dock bäst vad jag tycker att man ska göra med detta album.