Band:
Stefan Lundgren – Guitar/Vocals
Anders Exo Ericson - Guitar
Erik Arkö - Bass
Calle Bäckström - Drums
Discography:
Debut
Guests:
Info
Mixed, mastered and partly recorded at Necromorbus Studio
Released 2011-05-13
Reviewed 2011-05-19
Links:
myspace
vicisolum productions
Det är ett svenskt band, Sectu och det gäller att vara noggrann med att inte skriva ordet enbart i versaler med tanke på risken att sammanblanda den med antiterrorarbete. Dock kan vi förstås inte vara helt säker på att bandet inte sysslar med hemlig underrättelseverksamhet, men det hade varit idiotiskt med tanke på hur lätt namnet leder fram till sådant. Bandet har i alla fall medlemmar ur Mörk Gryning, CB Murdoc och Sobre Nocturne för att nämna några och de spelar musik enligt dödsmetallskolans grundkurs. Det är hårt, brutalt, snabbt, gutturalt vrålande och mörkt, dock skulle jag inte vilja tillstå att det är särskilt tungt åtminstone inte om jag jämför med till exempel Hammerfalls senaste alster som är riktigt tungt till och från. Produktionsmässigt finns inget att orda om, det är en fullgod produktion för genren och även om bolaget snackar om den bästa svenska dödsmetallen på år så är produktionen varken bättre eller sämre än mycken annan liknande musik. I recensioner har jag läst att det är tekniskt, det går snabbt i svängarna det gör det men om det är så värst tekniskt låter jag vara osagt, jag är inte nog bevandrad i genren för att riktigt kunna uttala mig om den saken i dagsläget. Det finns åtta spår på skivan och dessa tar dig strax över trettio minuter att spela igenom.
På tal om just Hammerfall och tungt så sade Fredrik i bandet när jag intervjuade honom igår att om man lägger lager på lager tenderar det till att bli jämntjockt (egentligen sade han nog jämntjöckt med sin göteborgsdialekt) vilket förstås betyder att det klumpar sig samman och blir en massa vilket är precis vad som händer när vi surrar om Sectu. Minns ni förkortningen tidigare? Trodde väl det, den står för Brutalt, Aggressivt, Jämntjockt och Sömnigt för det är precis de tankarna jag får när jag lyssnar på Sectu. Jag är säker på att de tilltalar de som gillar klassisk dödsmetall kommer att uppskatta detta, denna debut men jag tillhör inte den kategorin och det spelar ingen roll om det är den nya sensationen i genren eller så, för mig känns de som BAJS (inte avföring utan förkortningen).
Jag sitter bara här och lyssnar och inser att han har så rätt, Fredrik i sin kommentar om jämntjockt, Sectu har massor med aggressivitet, brutalitet, snabba riff och allt det där så det finns element som är bra. Problemet är bara att musik är inte element ensamma, det är en sammansättning av delar och när denna aggressivitet, brutalitet, riffande, trummande och allt det där sätts samman blir allt bara en enda stor gröt, jag skulle vilja jämföra att lyssna på detta i mina hörlurar bland folk med att befinna sig i köpenhamn, det är som att all konversation går genom ett lager gröt.
Det finns en annan universellt antagen förkortning i bästa underrättelsetjänstanda som passar väl in på bandet och det är TRIST, vad det står för får ni gissa själva. Svaret kommer säkert i en senare recension någon gång.
HHHHHHH
