Ribozyme
Presenting the Problem

Norska Ribozyme presenterar ett problem och nu är det upp till mig att lösa det problemet. Problemet består av tio delar och är som en elektronisk dödsfälla förklädd i melodiös rockmusik med en apokalyptisk känsla och dystopisk stämning. Det är musik som levererar mer än bara musik, hur dumt ett sådant påstående än kan låta. Ribozyme levererar ett helt paket och du får mer än bara omslagspapper runt en låda från dessa Norrmän. Gillar du småindustriell hårdrock är detta din födelsedag, för det är som en rejäl rubiks kub som du kan hålla på snurra på nästan i evigheter.

Skivomslaget till 'Presenting The Problem' är en intressant företeelse i sig och sätter på något sätt standarden direkt för vad du kommer få av skivan. Här får du fyra små foton (NASA-bilder), en streckkod, fullständig information om vilka som gjort skivan (och omslaget) samt låtlista. I bakgrunden är det någon gråaktig ton med vita streck som bildar någon form av mönster i samband med en cirkel. Förmodligen betyder allt detta något, men precis som när det kommer till musiken är det lite klurigt att förstå vad det kan tänkas vara… och det kan kanske anses som lite av en tjusning med detta album - att det är ett album du kan lyssna på och klura kring och fundera på betydligt längre än vad det tar att spela igenom de 10 låtarna och dryga 39 minuter som skivan varar.

Personligen känner jag att detta är ett av de mest underhållande albumen jag fått så här långt i år och jag har spelat albumet bra många gånger sedan jag fick skivan men jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska säga om den. Det är en tung skiva som på något sätt är extremt enkel att lyssna på och av någon anledning, trots sin komplicerade natur, nästan passar att spela var som helst och när som helst. Ändå håller den förvånansvärt bra för tidens prövningar och trots att det saknas låtar som egentligen sticker ut och märks bland de övriga på albumet är den övergripande kvalitén så pass hög att i alla fall inte jag direkt reflekterar över det. När allt är bra är det svårt att sakna spår som sticker ut, till skillnad från när allt är skit…

'Presenting The Problem' är inte fruktansvärt nyskapande och överdrivet unikt, för jag känner mig bekant med det mesta av materialet på albumet redan vid första lyssningarna, men jag kan inte påstå att jag hört det utföras med sådan fingertoppskänsla många gånger. Tempot är oftast ganska lugnt och behagligt med tung bas och tunga trummor, men då och då bryter de loss i några snabbare spår - som exempelvis Leverage och Scale Of Values där de går från kontrollerat kaos i bästa post-apokalyptisk stämning till mer pågående apokalyps-kaos. Avslutningen i form av The Bricks Went Flying är på något sätt ett symboliskt avslut, inte bara för skivan utan för hela den här planeten. Tona ut till svart, fortsättning följer (eventuellt).

Jag tycker att 'Presenting The Problem' är ett av årets bästa album så här långt och även om sexan är lite svag tycker jag ändå att de förtjänar den. Det är en intressant skiva från omslag till avslut och jag tror det är en skiva som inte bara kan tilltala fans av industriell hårdrock utan väldigt många därutöver. Kvalitén är obestridlig och livslängden på albumet räcker lika långt som en femdelad rubiks kub. Först när problemet är löst är det dags att gå vidare, hur länge stannar du?