Rhyme
The Seed and the Sewage

Andra albumet från italienska rimmarna i Rhyme går under namnet The Seed and the Sewage och ska ha lyriskt innehåll speglad av våra samtida sociala och ekonomiska händelser. Det sägs att de har meningsfull lyrik i pressinformationen, och rockmusik inspirerad av nittiotalets metal, hårdrock och sydstatsrock. De har inte världens mest intressanta bandlogotyp och skivomslaget känns lite grådaskigt, intrycket av att se albumet är lite grått och även försäljningssnacket får det att kännas lite grått och utdaterat. Det är dock inte helt sant med tanke på att det handlar om ganska modern hårdrock med vissa metallinslag och så vidare.

Ofta handlar det om medryckande refränger och överlag ganska enkel rakt musikalisk inriktning, produktionen känns också inriktad på att förmedla en sådan bild. Det känns ganska enkelt, ganska rakt och jag vet inte vad jag ska säga om den meningsfulla lyriken för den har inte direkt inbjudit mig till att lyssna till, eller lägga märke till den. Sångaren är inte heller den mest intressanta jag hört, en hygglig sångare men inte mer än det. Produktionen är ganska modern och ljudbilden är ganska rå och rak men samtidigt polerad och i linje med musik av vår tid. Ett någotsånär varierat album som är en bit över 45 minuter om man räknar i bonusspåret som är Depeche Modecover.

Det är ett välgjort album vi talar om här, ganska bra dessutom men som så mycket annan musik som släpps idag är det ingenting riktigt vasst vi får här, det blir ganska ordinärt när man ska summera allt. Albumet har inget riktigt hitspår som lyfter albumet, men inte heller något riktigt tråkigt spår heller utan mestadels ganska bra men högst ordinära låtar som är elva till antalet. Elva är dock inte ordinära för det inledande och framförallt den avslutande covern är lite vassare än resten av albumet, ironiskt dock att albumets bästa låt är den som bandet inte själva skrivit.

Så, för er som gillar modern standardhårdrock kanske detta är ett album att sätta tänderna i. Med andra ord kan vi konstatera att Rhymes andra album är ett bra album, dock ingenting som kommer att gå till historien och egentligen ingenting man behöver lägga alltför mycket vikt vid om man inte gillar bandet eller genren förstås.

HHHHHHH