Oddland
The Treachery of Senses

Aldrig förr har progressiv musik låtit så tråkig, förmodligen. Jag vet inte, jag har inte hört all progressiv musik i världen, men jag gissar på att det inte finns mycket som kan vara lika tråkig som detta debutalbum av finska Oddland.

Uppsnappade av Century Media efter att de vunnit musiktävlingen Soumi Metal Star så hyllas de av sitt nya skivbolag som fritänkande och ett band världen kommer att få se mer av under lång tid framöver. Inte för att vara elak, men då hoppas jag verkligen att de fortsätter förändra sig och går från denna minimalistiska, långsamma och oharmoniska röran de kastat ihop på 'The Treachery Of Senses'. Utan att hosta bandnamn att jämföra Oddland med så kan jag bara säga att en stor inspirationskälla för detta album verkar vara ett visst ödes gråtonade skiva från 1997.

Varför är jag då så negativ till finnarna? Till att börja med har vi flödet i musiken, som i typisk progressiv anda inte har någon riktig riktning. Inget fel med det, inget fel med att de tvärvänder lugnt och nedskalat till hårt, snabbt och tungt samt vice versa heller - jag kan leva med det. Problemet med flödet är att det görs på ett sätt att det låter riktigt amatörmässigt. Övergångarna är riktigt dåliga mellan lugnt och hårt, snabbt och långsamt samt de andra riktningsförändringarna de gör och i mina öron känns det mer som att de är där för att bandet inte förstår bättre snarare än att de har någon riktig anledning till att kasta runt musiken på det sättet.

För det andra har vi sången som mer låter som någon form av rytmiskt pratande än faktiskt sång. Lite som att Sakari Oianen försöker läsa upp poesi till musiken snarare än sjunga lyriken. Han har dessutom en ohyggligt tråkig och kontrastlös röst som snarare för tankarna till någon som svarar i telefon på SJs kundtjänst eller sitter vid drive-in-tjänsten på ett hamburgerhak. Jag tror inte jag hittar en enda låt som sången faktiskt låter bra i och inte heller en enda vers, lika lite som en enda refräng.

Det tredje problemet tycker jag ligger i bandets produktion. Ljudet saknar helt och hållet djup och känsla och jag upplever hela skivan som tragiskt steril och nästan plåtaktig. Det är lite som att bo i en operationssal, man känner sig liksom inte hemma i det hela utan allt känns fullständigt onaturligt och allmänt fel att vistas i under normala omständigheter.

Slutligen tycker jag även att bandets låtar är riktigt tråkiga. Det är verkligen inte bara flödet i dem som är tråkigt och mindre lyckat, utan hela låtarna från start till slut känns så meningslösa på något sätt. Om de har någon form av poäng så misslyckas jag uppenbarligen kapitalt med att hitta dem. Jag skulle ljuga om jag påstod att musiken inte kommer någonstans men det känns som att de hela tiden bara går fram och tillbaka mellan de där operationsrummen, kanske med ett kort stopp på toaletten eller i cafeterian på vägen emellanåt men normalt är det bara från det ena tråkiga och onaturligt sterila till det andra.

Med andra ord, vad vi har här är ett fatalt misslyckande. Ett kolossalt fiasko. En skiva som verkligen inte hittar rätt någonstans… nu ljuger jag förmodligen - men jag hittar då verkligen ingenting som jag gillar med den här skivan, kanske finns det dem som gör det? Troligtvis någon, men jag har verkligen svårt att se vem det skulle vara. Klart underkänt!

HHHHHHH