Mundtot
Spätsommer

Sensommar för tystnad som de kallar sig, denna tyska kvartett med en landsväg på framsidan av sitt debutalbum. De verkar inte nå så värst mycket utanför de tyska gränserna då i stort sett all info om bandet var på tyska när jag sökta av det så kallade nätet. Recensionerna var ganska ljumma dessutom så vad är det egentligen jag satt tänderna i? Det vet jag förstås redan innan jag läser om bandet i fråga vilket oftast är positivt, en sak som dock inte gick att undvika att få reda på redan från början var att bandet använder sig av det tyska språket som sångspråk. Det är något jag brukar se som positivt eftersom det oftast innebär en skön omväxling från normen.

Musikaliskt är det inte speciellt ofta något högt tempo tyskarna har att erbjuda, det känns lite grann som tempot på det tyska ishockeylandslaget, sådär lite sävligt och trött. Inledande Endzeit känns som den enda som har lite tempo, det finns någon till men det är känslan att den är ensam. Sången är på tyska som jag redan har nämnt, sångaren har en ganska intetsägande och väldigt vanlig röst, absolut ingenting speciellt i det avseendet. Albumet som helhet är ganska välproducerat men ingenting speciellt egentligen och allmänt känns det som ett ganska typiskt heavy metalalbum med lite gotiska undertoner. Inte direkt mörkt och inte direkt spännande egentligen och inte särskilt mycket till variation får man under de elva spåren heller.

Albumet börjar bra men det känns lite grann som att det allteftersom förlorar mitt intresse och mot slutet vill jag nog mest bara byta skiva hellre än att spela klart albumet. Det är väl kanske inte direkt dåligt men det känns intetsägande och ganska fantasilöst, segt skulle man faktiskt också kunna kalla det eftersom tempot hela tiden är ganska lågt och albumet inte har så värst mycket till variation. Tråkigt skulle nog den mer drastiska kunna drista sig till att använda som beskrivning också, händelsefattigt är det definitivt och inte ens det tyska språket lättar upp stämningen nämnvärt. Jag vet inte om deras sensommar var väldigt regnig och kall för annars är väl en fin sensommar något trevligt och definitivt ingenting som är så segt som detta album mestadels är. Jag ska dock påpeka att det inte är dåligt, mest bara intetsägande.

Bäst på skivan är inledande Enzeit som höjer sig utöver den grå massan av sömniga spår, det är faktiskt ett ganska bra spår till och med, resten av albumet är ganska sömnigt och ganska trist måste jag konstatera efter att jag spelat det ganska många gånger nu. Det är ett debutalbum som egentligen inte säger så värst mycket men jag hoppas verkligen att bandet har mer i idélådan än vad de fick ut på detta album för det här känns mest som lite halvfärdiga och sega låtar som inte riktigt kommer någonstans.