Mirrored in Secrecy
Day of Renewal

Dag av förnyelse är vad speglad i hemlighet kommer med, en sak man slås av är det intressanta skivomslaget men också det snyggt formgivna häftet som medföljer detta album. Det är något speciellt med att faktiskt få riktiga skivor kontra tråkiga musikfiler på nätet, det adderar en ytterligare dimension att kunna bläddra i ett häfte och så vidare; och detta band har definitivt brytt sig om den saken även om man hade kunnat önska lite mer innehåll i häftet. Självklart medföljer förstås en skiva med musik från denna tyska sextett också och den beskrivs gärna som gotisk metall har jag kunnat notera, även att den precis som många av Echozones album inte verkar recenseras sådär överdrivet vidsträckt på internet, mest i tyska medier. Dock finns det några recensioner och de flesta är positiva.

Det handlar alltså om gotisk metall med lite av ett upplägg där skönheten möter odjuret sångmässigt, ganska typisk gotiska låtstrukturer och melodier/instrumen-tering annars. Dock kanske aningen mer positivt till känslan än mången gotisk skiva, även mer glada gitarrtoner, lite vrålsång från snubben får vi också även om det hålls någotsånär på en kontrollerad nivå. Det känns ganska jämt mellan manlig och kvinnlig sång med kanske lite övervikt åt den manliga. Väldigt melodiöst kan det också sägas vara, mycket undertoner av klassisk musik och sådant men inget som tar något större utrymme utan det finns mest i bakgrunden knappt märkbart. Ljudbilden på albumet är väldigt dynamisk precis som bandets musik och det finns ett ganska stort djup i deras musikaliska penseldrag som satts på deras musikaliska duk. Musiken spänner också över ett ganska brett spektra från väldigt vackert till väldigt fult, från skönhet till besten, från godhet till ondska och allt sammanhållet väl med en kompetent produktion. Det som avslöjar att det är ett debutalbum är att de inte riktigt tar ut svängarna ordentligt utan att de är ganska försiktiga och håller sig väl inom formatets råmärken.

Tio spår och fyrtio minuter av väldigt bra gotisk metall är vad Mirrored in Secrecy bjuder oss på och faktiskt bryr jag mig inte så mycket att det låter ganska genretypiskt för låtarna är så jävla bra och albumet har så fin dynamik och det finns inte mycket jag skulle vilja ändra på med detta album. Vrålsången är lite halvtrist och är väl albumet svagaste kort och att den är lite grann i fallande mot slutet sett till kvalitén vilket egentligen inte är en så stor sak men det bästa kommer först och de avslutande spåren känns lite mer intetsägande än de inledande. Jag måste dock påpeka i och med detta att jag förväntar mig att de fegar mindre och vågar mer på deras andra album och vågar tänka lite utanför lådan för de kan inte fortsätta riktigt på det inslagna spåret för då kommer de bli allt tråkigare för varje album.

Bäst är inledande titelspåret och andra spåret Mortality, de är väl dessa som sätter sig i mitt medvetande av olika skäl. Titelspåret för den ösiga medryckande kvalitén som bra gotisk metall kan visa upp och Mortality för den sköna ödesmättade känsla den erbjuder. Sångerskan de har passar också alldeles utmärkt för att framföra sina stycken medan den manliga sångaren både kan has och mistas men eftersom han står bakom bandets musik och ljudbild tror jag inte det kommer att ske, dock borde han sluta growla.

Så för dig som gillar gotisk metall kan jag varmt rekommendera detta trevliga album och konstatera att jag nyss skrev en recension helt utan någon tokighet, märkligt…