Khaøs
Khaøs Rising

Idén är att skapa musik utan kompromisser, där musiken är huvudattraktionen och där kreativiteten får fritt spelrum. Det låter som ett bra recept, problemet är bara att de flesta som säger så gör mer stereotyp musik inom en genre än någon annan. Bandet med det norskklingande namnet Khaøs släpper i slutet av denna månad denna EP för att ge oss en uppvärmning inför ett kommande album. Det är en kvartett och detta är deras första skivsläpp, de är från olika kontinenter och har använt internet för att kommunicera. Det känns vare sig unikt eller speciellt intressant, intressant kanske kan sägas vara att de hade en idé de ville testa dessa fyra från olika band. Bland annat har vi sångaren Chandler Mogel från Outloud och folk från Jorn, Tribal och Elis.

Musikaliskt är det melodiös hårdrock med fokus på tydliga refränger men också på en väldigt melodiös framtoning och men kanske kan kalla det AOR om man vill också utan att det känns alltför fel. Ljudbilden är klar och tydlig, välpolerad och för att vara helt utan kompromiss känns det på något märkligt sätt väldigt ordinärt stilistiskt. Kanske är det så att när bandmelemmar med många ganska liknande influenser går samman och skapar vad de kallar kompromisslös musik så blir det inte direkt musik som skiljer sig så värst mycket från mängden. 33 minuter lång är denna EP med sju spår där två är dubletter som förkortats för radiobruk så egentligen är det omkring 27 minuter riktig musik.

En ganska bra EP får man ändå säga, inte direkt så att den kompromisslösa attityden skapat något nytt och annorlunda men visst finns där spännande musik och framförallt bra musik. Jag har svårt att se vad Khaøs egentligen bidrar med som inte till exempel Outloud eller något av de andra banden redan gjort men de själva kanske letar mer nyanser än jag brukar göra när jag lyssnar på nya musik. De gör vad de gör bra men vad de gör har gjorts väldigt många gånger förr och ärligt talat har det gjort betydligt bättre många gånger förr.

Spår två Hated tillsammans med spår tre Reason to Die är två riktiga toppspår som definitivt gör att man inte ska räkna bort detta band, och som en liten aptitretare fungerar det väl bra men ärligt talat så tycker jag nog ändå att man gör bäst i att vänta på ett album för där tror jag nog att detta band kommer mer till sin rätt än de gör på denna korta EP som mest kan sägas vara en så kallad ”teaser” inför vad som komma skall.