Jenx
Enuma Elish

Jenx är ett av de där banden, de som gör det mesta rätt men ändå inte riktigt lyckas lämna något som helst intryck. Deras industriella metall är högklassig och framförandet både högoktanig och intressant, eller borde ha varit intressant men av någon anledning är den inte det. Enuma Elish är bandets andra album och det innefattar ett ointressant skivomslag som inte direkt inger förtroende för en skivköpare, kanske dock mer spännande än att bandet delar sitt namn med en tillverkare av produkter för barn med diverse kroppshållningsproblem. Det låter ju spännande, och det företaget har funnits sedan 1982 så de är dessutom äldre än bandet och det är första träffen vid en webbsökning på Jenx. Kanske något att tänka på för er unga band: välj ett namn som inte kan förväxlas med något annat så syns ni bättre.

Industriell metall nämnde jag, det låter väldigt franskt och jag skulle kunna namndroppa, Dagoba, Hypno5e, Gojira, Loudblast, Trepalium och en massa andra franska band om jag ville, men det struntar vi i. Det är ganska hårt och vrålaren låter som en viss Joe Duplantier från ett visst franskt band vid namn Gojira, nu var jag där igen och förenklade saken med namndroppande som att alla i världen hört Gojira. Det handlar om vrålsång, men med lite sväng, musiken är lite svängig den också och ofta tung, välgjord tycker jag att man kan benämna den som. Produktionen är av högsta klass och det känns ganska mycket som en kvalitetsprodukt, ungefär som man kan förvänta sig av ett världsledande företag.

Men det är något som saknas, jag kan inte sätta mitt finger på vad det kan vara men Enuma Elish griper aldrig tag i mig, det vill inte att jag ska lyssna och ska jag vara ärlig kan jag inte säga att det brukar locka när jag bläddrar förbi namnet Jenx i spellistan heller. Det är definitivt inte dåligt för det låter bra när man lyssnar på det och det roar lite grann för en stund men på det hela taget känns det ändå anonymt. Kanske låter det för franskt, kanske känns det som att det där som Gojira satte på kartan för ett par år sedan börjar bli lite väl tjatigt när det dyker upp alltfler band som stilistiskt hamnar ganska nära, Jenx känns som att de inte riktigt kommer med något eget. Detta album känns faktiskt som att: ”jaha, det här har jag hört förr” men samtidigt kan jag inte såga det för att det låter ändå så bra att det kan vara värt att undersöka för den som gillar genren. Ni som redan har musik med Dagoba, Gojira och kanske något fler av dessa band kanske borde titta i en annan riktning dock.

Enuma Elish är ett bra album som kommer några år för sent för att verkligen göra något avtryck, det fungerar inte att bara följa det som är populärt för stunden om man vill nå till bergets topp.