Hypno5e
Acid Mist Tomorrow

Ett band som stavar sitt namn lite märkligt kan man konstatera, men som soniska alkemister kanske man även har rätt att experimentera en del med ord och stavning. De är från Frankrike och beskrivs som väldigt framåtskridande och vägrandes att falla för konventioner vilket leder dem till att komma fram till en mycket ambitiös men samtidigt sammanhängande blandning av musikaliska stilar. Det är åtminstone vad försäljningssnacket går ut på, till exempel påstås debutalbumet från 2007 ha en stilistik jämförbar med Alex Proyas film Dark City och det är förstås en väldigt stark produkt att jämföra med eftersom den filmen är riktigt grym och om det albumet är jämförbart med filmen måste det vara ett grymt album. Men om Hypno5es debutalbum verkligen är jämförbart med den filmen låter jag vara osagt eftersom jag inte hört det albumet.

Acid Mist Tomorrow heter fransmännens andra album, det ska vara lika experimentellt som besvärande och är ännu en stark, utmanande och belönande insats av bandet om vi ska tro pressinformationen. Och visst kan man säga att det är ett utmanande album, svårt att beskriva men det är ett album av mörker, av atmosfärer och ett album som kräver en hel del av dig som lyssnare. Där finns många nyanser som vi får genom ett musikaliskt äventyr och allt producerat riktigt väl så att albumet trots en väldigt stor stilistisk variation känns sammanhängande och logiskt. Det är utgår från någon form av extremmetall men sången är både vrålad och sjungen och båda delarna påverkar den totala ljudbilden, precis som den stora musikaliska variation. 54 minuter, nio spår av uppfinningsrikedom och experimentlusta skulle man kunna beskriva det som om man önskar att förkorta beskrivningen en aning.

Experimentell musik kan beskrivas lite som en bal på slottet, den kan antingen vara dötrist och tråkig eller alldeles underbar. Åtminstone är det oftast på det sättet men när det gäller Hypno5e hamnar allt lite grann mitt emellan, dynamiken mellan ljus och mörker är bra men det griper inte tag i mig som musik av detta slag bör göra om det är riktigt bra. Jag säger inte att Hypno5e inte är bra, utan vad jag säger är att de kunde ha varit bättre för de har bra stämningar och atmosfärer, även dynamik men på något sätt knyts allt inte riktigt samman på ett sätt som ger den där magiska känslan ett bra experimentellt album kan ge.

Egentligen finns det väl inte direkt någonting att klaga på när det gäller Acid Mist Tomorrow, det är intressant och välgjort samt att det dessutom finns djup och fantasi. Men trots hög kvalité rakt igenom albumet sett till stämningar, produktion och allt det där blir jag inte exalterad av att lyssna på det, det är bra men inte så bra. Jag tror att om du uppskattar musik av det exprerimentella slaget antar jag att du kommer att uppkatta detta album för som jag redan varit inne på så är det väldigt kompetent och bra, ett kul album att lyssna på helt enkelt men kanske inte så minnesvärt som det egentligen borde ha varit.

Kort och gott, Hypno5e är ett okej äventyr och en stunds underhållning medan den frätande morgondimman alltmer avlägsnar sig under morgondagen.