Ewigheim
Bereue Nichts

Tredje albumet från Evigt Hem heter enligt googles lysande översättningstjänst Inga beklagar, undrar just vad hon beklagar sig över, kanske googles översättningar. Man kan förstås hoppas att Ewigheim inte är lika usla som företaget google är för då skulle alla inblandade förtjäna en plågsam död precis som de som arbetar på google gör. Det skulle visserligen inte störa dem alltför mycket med tanke på albumets lyriska innehåll men också med tanke på vad Yantit normalt brukar involvera i sin musik. I Ewigheim slår han följe med Allan B. Konstanz från The Vision Bleak och Schwadorf som egentligen är producenten Markus Stock och dessa berör ämnen som brukar provocera men eftersom de gör det på tyska provocerar de inte alltför många med sin lyrik. Jag måste säga att skivomslaget är intressant, färglöst och på något sätt intresseväckande så i det avseendet har de lyckats hyfsat bra får man nog tillstå.

Musikaliskt är det elektroniskt och gotiskt och ganska likt The Vision Bleak och Eisregen eller Marienbad. Det har en liten snyggt förpackad mörk olustighetskänsla som att vi är på mark vi inte riktigt borde vara, sången är klar men framfört på ett mörkt sätt ungefär som vi brukar höra i The Vision Bleak till exempel. Produktionen och ljudbilden kompletterar allt på ett riktigt bra sätt och där finns det inte mycket att anmärka på, överlag är detta en riktigt kvalitativ produkt. Att de sjunger på tyska ser inte jag som ett större problem även om jag inte direkt har satt mig in i lyriken har jag läst i någon recension om provocerande ämnen, men som jag redan nämnt så gäller förstås bara det om du är tysktalande för annars förstår du ju ändå inte ett dyft. Och hur man än ser på saken så är det inte lyriken som tar störst plats utan det är den musikaliska atmosfären och oftast blir bara sången ett element i den så det lyriska är egentligen ingenting man tänker på. Det är ett hyfsat varierat album dessutom även om allt följer ett visst format finns det utrymme för några mindre exkursioner i det musikaliska landskapet. Det är ett album som på det limiterade digipacket når lite över femtio minuters speltid även om flera av dessa är i total tystnad i väntan på ett dolt spår. Tio eller elva spår är vad vi bjuds.

Det här är intressant och bra, för alla er som gillar de liknande banden och de band medlemmarna också medverkar i kommer med all sannolikhet uppskatta även detta. Det är ungefär samma atmosfär som omslaget indikerar och det passar dessa herrar som handen i handsken. Det är svårt att inte ryckas med av inledande titelspåret och flera av de sedan följande spåren. Även om jag inte har någon direkt favorit så måste jag nämna titelspåret igen för det är riktigt bra och sätter an en bra ton som sedan upprätthålls på ett imponerande sätt. Visst det är kanske inte på samma nivå som The Vision Bleak men det är samtidigt inte alltför långt efter och definitivt ett album väl värt att titta närmare på.

Så Inga kanske inte längre beklagar sig efter min recension för detta evigahemsalbum är definitivt väl värt att investera några pengar i för det är ett helt klart njutbart album med ett flertal riktigt medryckande skönt mörka gotiska slagdängor.

HHHHHHH