Band:
M. Roth – vocals
Yantit – guitar, keyboards
West – bass
Allen B. Konstanz - drums
Discography:
Debut
Guests:
Info:
Produced by Markus Stock in studio Klangschmiede E
Released 2011-05-27
Reviewed 2011-05-25
Links:
massacre
Marienbads debutalbum heter Werk 1: Nachtfall och den släpps faktiskt både på tyska och på engelska vilket är ett ganska unikt grepp, för er som vill ha det på båda språken finns det både en limiterad samlarutgåva och en ordinarie dubbelskiva. Som omslaget indikerar handlar det om någonting gotiskt, doomigt och episkt med vilket jag menar att det är en konceptskiva som hamnar i den gotiska och doomiga metallgenren. Historien handlar föga överraskande om orten Marienbad i Tjeckien under sextiotalet där orten skulle läggas under vatten för att skapa ett magasin för en damm, något som brukar kräva rätt stora åtgärder. Folket evakuerades förstås utom tolv personer som vägrade och valde en säker död istället för en osäker framtid på annan plats, ett märkligt val kan jag tycka men det är dessa personer historien handlar om. Det kan dock även tros finnas ett lite dolt budskap i detta då det i promoinfon nämns att orten tillhörde Tyskland och ingick i regionen Sudetenland men så långt jag kan förstå var Marienbad bara tyskt under Hitlers era som regent i Tyskland då tyskarna annekterat den. Det jag tror kan vara lite av en metafor är att alla tyskar som bodde i Marienbad blev avhysta och av med sina tjeckiska medborgarskap på samma sätt som tyskarna behandlade tjeckerna under kristallnatten 1938, kanske valde några döden framför detta. Jag vet inte om jag har helt rätt eftersom informationen kring detta är på antingen tjeckiska eller tyska, den engelska informationen säger inte speciellt mycket och den svenska förstås ännu mindre så jag kan kanske ha misstolkat något av det, men det spelar egentligen ingen roll eftersom skivans historia är den med översvämningen och ingenting annat.
Det är en rätt mörk stämning som målas upp i detta album, ganska mycket samma mörka stämning som omslaget ger sken utav. Vad som slår mig är hur risig sångaren är på engelska vilket leder till att några delar blir mer komiska än vad avsikten troligen var. Den tyska versionen känns lite mer bekväm rent sångmässigt men i övrigt är det egentligen ingen större skillnad mellan de två versionerna, det är samma mängd spår (8) och samma antal minuter (knappt 46). Produktionen är skapad av Markus Stock som bland annat har The Vision Bleak på sin meritlista, ett band jag är väldigt förtjust i och rent ljudmässigt finns det vissa likheter. Jag skulle vilja säga att Marienbad nästan låter som ett Vision Bleak som saknar en dimension i sitt sound.
Jag tycker att skivan börjar riktigt bra och ger en god känsla. Jag får en förhoppning om att få höra ett nytt doomigt, episkt band som kan trollbinda mig. Och visst gör Marienbad det bra men någonting saknas tycker jag, skivan somnar på något sätt av allt mer ju längre i i densamma jag kommer. Att tempot är lågt och sången dyster är helt enligt ordningen men något gör att jag ju längre jag kommer, allt mer tappar intresset och mot slutet flyter det mest bara ihop och låter mer eller mindre identiskt vilket jag ser som väldigt synd med tanke på bilden som målas upp: känslan av att vara där, det är kallt och blåsigt, det regnar och soldater i regnrockar kommer för att ombesörja omlokaliseringen av det lilla samhällets medborgare, Roslin och hennes sju barn vägrar tillsammans med några andra och sedan tappar jag allt mer koncepten. Mitt intresse för dessa personers öde upphör helt och vad mig anbelangar kan de lika gärna radas upp och arkebuseras som avslutning.
Albumet är egentligen inte ens speciellt långt så jag har lite svårt att förstå denna känsla av ointresse mot slutet av historien. När jag analyserar får jag dock uppfattningen att det beror på att den bibehåller mycket att samma bakgrundsljud skivan igenom och även låtarna är väldigt lika varandra vilken gör att det hela flyter samman till odefinierbara bilder, det beror inte på väggen av vatten som invaderar byn utan känslan är mer att jag ser karaktärerna som i ett akvarium med smutsigt glas.
Jag måste dock ändå tillstå att det är ett mycket spännande album och att det inte är mycket som saknas för att det också ska vara riktigt bra. Ljudbilden är mörk och snygg, omslaget är snyggt och det finns ett flertal riktigt fina spår på skivan, mitt problem är dock känslan av att det är för långt och att jag inte kan hålla intresset uppe hela vägen till slutet. Det är som att det fanns mer potential att göra något riktigt spännande med Nachtfall men någonstans på vägen dit valde bandet istället att kalla det klart och så fick det bli och resultatet blir därför en bra skiva som dock hade kunnat vara så mycket bättre.
HHHHHHH
