Band:
G. ST. - tone, voice, meditation
T.NGL - inflexion
D.RK - pulse
Discography:
KVIITIIVZ - Beschwörung des Unaussprechlichen (2010)
Guests:
Info:
Released 2012-05-23
Reviewed 2012-06-09
Links:
znesseessenz.net
myspace
svart records
Musikaliskt är det ofta mörkt, långsamt och med en distinkt känsla av inre mörker. Tempot ökar till midtempo ibland men alltsomoftast är det långsamt, väldigt långsamt och det gäller även den lågt vrålade sången som skulle kunna beskrivas som någon form av emotionellt mörker. På något sätt lite grann av en kontrast till omslaget med musik av ett totalt mörker, låtarna är sex till antalet och väldigt långa och alla går i samma långsamma och ska vi säga eftertänksamma tempo. Inte överdrivet varierat och jag tror att de främst vänder sig till fans av musik av det här slaget och inte alls för den bredare publiken. Det stod i någon recension att det inte spelar på säkerhet utan tar risker med sin musik, jag vet inte hur mycket av ett risktagande detta album kan sägas vara men ärligt talat tycker inte jag att det känns alltför mycket som vare sig det ena eller det andra.
Produktionen på detta album är riktigt bra, klart bättre än jag hade förväntat mig av ett album i denna genre, ljubilden är modern och hyfsat välpolerad vilket gör att det kanske känns lite mindre aggressivt än det borde ha gjort. Och på det hela taget tycker jag att detta album är fullständigt ointressant, sömnigt och mest bara släpar sig fram i tempo som inte direkt främjar ett intresserat lyssnande. Inte för att jag ogillar doom metal eller ens doom metal av detta slag så kan jag inte undvika att fundera på varför, vad driver någon till att göra musik som denna? musik som endast kommer att tilltala en väldigt liten klick musikälskande, är det kanske det som kan kallas modigt? men samtidigt är det ju inte det för det finns massor av dessa band om kanske säljer ett par tusen skivor i bästa fall, och Essenz är inte direkt olikt något annat av dessa band så frågan återstår, varför? Jag kan inte direkt påstå att de åstadkommit något som känns speciellt med sitt andra album, kanske var det första mer intressant?
Kanske ett album för fans av den mörkare formen av doom metal, bortsett från att det är ganska bra producerat hittar jag inte direkt någonting som tilltalar mig med detta album. Det är ett långsamt, tråkigt, statiskt och framförallt sövande album som inte kommer någonstans utan är mer eller mindre kvar och stampar på utgångspunkten när sista tonen faller, jag sade gäsp om Storm Corrosion för några dagar sedan, frågan är om inte detta album är en större gäspning.
HHHHHHH