Departure
Hitch a Ride

Har någon av er varit på Gröna Lund? Eller Liseberg? Eller kanske båda? Provat berg-o-dal-banorna? Om ni gillade dem så kommer ni säkert även gilla 'Hitch A Ride'. Maken till ojämn skiva var länge sedan jag hörde. Att spela igenom de elva låtarna är som en 46 minuter lång berg-o-dal-bana där vi kastas upp och ned och från sida till sida konstant med låtar av väldigt skiftande kvalité.

Musiken Departure spelar på sin fjärde fullängdare är en form av pianoinriktad vuxenhårdrock och ni som hörde bandet för dryga decenniet sedan kommer känna igen er samtidigt som ni nog också kommer känna att det blivit lite hårdare den här gången. Och kanske är det vad som gör att det hela tiden smyger in sig låtar som verkligen inte hör hemma på ett album som detta - ett album som verkligen glänser likt fuktigt guld i solen på låtar som den inledande No Where To Go och LuvSick, bara för att falla ner i någon form av mörkt jättehål i låtar som You Don't Need To This Anymore och Roses. Och helt plötsligt kastas vi åt ena sidan i Waiting For The Rain To Come, sedan direkt efter tvärt åt andra hållet av Soldier Of fortune. Var vi stannar? Ja… säg det.

Fly, This Is My Time och Without You är skivans kanske bästa spår, men både Travel Through Time och Outside Looking In som omringar den trion är låtar vi alla kunde klarat oss utan för de är förmodligen skivans två sämsta spår. När 'Hitch A Ride' är som bäst är det ett album som verkligen är hur bra som helst, men det är så kortvariga stunder och fallen ner till botten är så stora att de flesta av oss hinner känna dödsångest innan kurvan rätar upp sig igen. Det värsta är att det inte är någons enskilda insats som brister, utan det är hela låtar som gått fel. Produktionen är annars väldigt bra och alla sköter sig på sina instrument. Dessutom tycker jag att bandets nya röst i Andi Kravljaca är ett positivt inslag och han låter överlag väldigt bra, men även han kan låta rätt illa i låtarna som inte fungerar.

'Hitch A Ride' är en skiva som skulle låtit bra som en sex- eller sjuspårs EP men som i sin nuvarande form liftar till sig några spår för mycket. Det är som om man tänkt sig åka från Stockholm till Uppsala och hamnar i Luleå istället. Det är inte riktigt vad man ville ha. Det är i alla fall inte riktigt vad jag ville ha. Visst är det bra, men de dåliga spåren tar ut de bra och skivan överlag hamnar därför mitt i skalan.

HHHHHHH