Darkside of Innocence
Xenogenesis

Vid befinner oss på oskyldighetens mörka sida, en sida som numer endast regeras av en portugisisk herre då resten av bandet skall ha hoppat av. Det är det andra albumet under detta namn och eftersom jag inte hört det första avstår jag från att jämföra dem sinsemellan, men omslaget till denna ser hyfsat spännande ut. Det snackas om progressiv svartmetall eller något i den stilen men mottagandet har varit ganska ljummet minst sagt, och väldigt få recensioner med tanke på hur länge albumet varit ute. Gnostic/Progressive kallar bolaget genren som dessa mörkingar sägs spela så om du gillar den gnostiska metallen kanske du ska läsa vidare.

Det är komplicerad mörk metall med lågmält vrålad så kallad sång, det drar i massor av olika riktningar samtidigt musikaliskt och sången liksom druknar i alla ljud. Dock finns där lite kvinnlig sång för att krydda anrättningen med en del progressivitet. En aning osammanhängande tycker jag nog att man kan kalla det, produktionen är ganska genretypisk. Ljudbilden är grumlig och allt känns som löst sammanfogad konfetti snarare än någonting som någon faktiskt ansträngt sig för att skapa. Det är ett kort album med bara åtta spår och knappa 27 minuters speltid så man kan lyssna på det många gånger för att lära känna den väl och när man gjort det inser man att det är skitdåligt.

Det finns några schyssta intentioner och en del bra kvinnlig sång också, men de schyssta intentionerna hör inte ihop och allt smälter samman till en sörja av osammanhängande vrålsång, av löst sammansatta musikaliska influenser som ibland inte ens borde finnas på samma album. Det hela känns ofärdigt, tråkigt att lyssna på och helt enkelt ganska värdelöst då egentligen ingenting är särskilt bra. Och som om inte känslan av ett ofärdigt album skulle vara nog, avslutningen är totalt obegriplig och stärker snarare känslan av att det är ofärdigt än förändrar den.

Ärligt talat, jag ser inte poängen med detta album då det inte känns genomarbetat alls och egentligen det enda jag kan säga är att det inte är färdigt. Jag hoppas att det är så och att det inte är så att han faktiskt är nöjd med vad han har åstadkommit, bandets enda medlem. Xenogenesis är tyvärr ett totalt misslyckat album och jag har svårt att se att något verkligen kan gilla detta och i det antagandet verkar jag få medhåll av de ljumma recensionerna jag sett på internet.

HHHHHHH