Clairvoyants
The Shape of Things to Come

Med ett framsynt namn kanske vi på Hallowed också kan vara lite fyndiga och skriva denna recension lite grann som jag bygger mina recensioner i tankevärlden innan det skrivs ned, ungefär som det kommer ned på papper som stöd inför att det ska elektronifieras. Jag ställer alltid när jag skriver (en massa) frågor och här är de som uppstod när jag tog tag i detta album, i den ordning de uppkom:

Vad är det första jag kan säga om detta band?
Att de är klärvoajanta tror jag ingen tror med tanke på deras bakåtsträvande och förnyelsefrämmande musikaliska inriktning som bygger kring enkla heavy metalmelodier och raka tydliga spår med verser och refränger med en och annan progressiv idé inslängd här och där.
Vilka är det liknande banden eller vilka band kommer jag att tänka på?
De tre ovan men också ytterligare en hel räcka med band som låter ganska likt detta, kanske dock inte så konstigt med tanke på att de en gång var ett Iron Maidencoverband.
Finns det något som griper tag i mig nu när jag lyssnar?
Egentligen inte, åtminstone inte i någon större utsträckning, albumet avslutas med ett par fina låtar och titelspåret är inte fy skam men egentligen är det ett ganska alldagligt album som inte har några direkta fokuspunkter att tala om.
Framträdandet och produktionen? Inget att klaga på här men inte heller något att direkt hylla, en väl producerad skiva med hyfsat engagemang helt enkelt.
Vad är bäst?
Att det inte är dåligt.
Vad är sämst?
Att det låter som så mycket annat, bristen på egna idéer gör att intresset urholkas en aning.
Intressanta observationer och fakta som uppkommit efter albumet spelats klart?
Bandet är från Como i Italien, med en gitarrist som sägs vara Doros gitarrist när det gäller meningslösa fakta, omslaget blir det nej på då det känns rätt så tråkigt faktiskt. Sången är inte speciellt spännande och överlag känns det ganska svårt att bli upphetsad över något som detta album som helt enkelt mest är ett hyfsat bra album utan någonting som griper tag i mig.

Det är ungefär så här ett ordinärt album gjort av ett band utan en intressant historia känns att lyssna på, ingenting som tar tag i en som lyssnare och extremt oinspirerande att skriva om vilket är synd eftersom albumen som sådana oftast inte är dåliga men det är svårt att få fram en engagerad ton om något som egentligen inte berör dig nämnvärt, bra och dåliga album är betydligt lättare att skriva om.

Nog utfyllnad nu gormar du som älskade bandets debutalbum så här får du en slutkläm minst lika inspirerande som detta album: de klärvoajanta italienarna är relativt bra men de faller på att de låter mer eller mindre som allt annat i heavy metalgenren och därav har jag svårt att engagera mig då det redan finns ganska många album i den genren, men ni som verkligen gillar heavy metal kan säkert uppskatta det storligen trots alla invändningar jag just framfört.

HHHHHHH