Andy Rock
Into the Night

Känd som en vild ros denne Andy av grekisk börd, nu efter att han förra året släppte ett album med Wild Rose provar han lyckan på egen hand med albumet Into the Night. Spännande storstad i kvällsljus är vad omslaget säger och allt vittnar om ett klassiskt AOR-album, från skivbolag till omslag och låttitlar. Så med ett uppskattat album med Wild Rose i bagaget kanske vi kan förvänta oss mer av detsamma, han måste onekligen vara lite av en rocker denna Andy. Då är ju bara frågan hur mycket detta album rockar.

Det handlar om klassisk AOR, melodiös rock med tydliga melodier som drivs framåt i stor utsträckning av keyboardmelodierna. Som brukligt i genren byggs låtarna kring starka medryckande refränger och en väldigt välpolerad produktion, jag skulle vilja påstå att Into the Night är AOR helt enligt mallen, inga konstigheter eller något sådant. Andy som sköter all instrumentering och sång själv, bortsett från trummorna, är en rätt okej sångare varken bra eller dålig om jag ska vara ärlig. Det är ett album om elva spår och 43 minuters speltid där merparten känns som radiovänliga melodiösa rocklåtar som lätt sätter sig på ens medvetande. Det är ungefär som AOR brukar vara.

Han bjuder på en stunds riktigt trevlig musikunderhållning Andy Rock, medryckande låtar med trevliga melodier är vad vi får på denna EP. Jag hade tänkt att kanske räkna upp lite favoriter som öppnande Love is Not a Game, U Belong to Me, Waiting for Your Love med flera men egentligen sticker inget av spåren direkt ut från de andra utan det känns ganska mycket som ett rätt typiskt AOR album, på gott och ont. Det är inget spektakulärt i jämförelse med allt annat som finns i genren men det är definitivt inte dåligt.

Det största problemet för Andy Rock och hans nya album är inte dess egen kvalité utan snarare tidpunkten vid vilken det släpps. Hade detta album kommit under tidigt åttiotal hade det inte varit någon tvekan om dess storhet men nu finns det redan så mycket och detta blir liksom bara ännu ett album i mängden. Det är bra men vi har hört det förr, många gånger dessutom och visst är det bra, kul att lyssna på och allt det där men samtidigt är det väldigt lätt att glömma bort när man spelat klart det. Välgjort på alla sätt och jag hittar då inga större fel, det finns låtar som känns lite grann som hitlåtar och skulle säkert bli populära om de fick speltid på radion. Samtidigt känner jag mig ganska likgiltig till detta album, bra men vi har som sagt hört det förr.

Into the Night är inte ett album jag tar med mig in i natten kanske men det är ett album man mycket väl kan låna ett öra då det är ett underhållande och bra album med ett tiotal bra låtar. Så, kort och gott ett bra AOR album, ingenting vi inte hört förr och kanske inte i klass med det bästa som finns i genren men bra ändå.