4 ARM
Submission For Liberty

Metallicas klassiska One kommer direkt på tanken då jag sätter igång 4 ARMs 'Submission For Liberty'. Inte för att det lugna pianointrot har särskilt mycket gemensamt med Metallicas mästerverk. Eller för att deras hardcoredoftande thrash metal som följer det 1 1/2 minut långa introt påminner särskilt mycket om Metallicas soft-thrash från '…And Justice For All' utan för att de valt att ta ut ett talat parti från en film, precis som Metallica gjorde i sin One-video. Det är dock inte samma film som Metallica (Johnny Got His Gun från 1971) utan pianointrot har istället hämtat sitt tal-parti från Charlie Chaplin-filmen The Great Dictator (Diktatorn), vilket även använts av Timo Tolkki på hans soloalbum 'Hymn To Life' som släpptes för tio år sedan.

4 Arms tredje album känns inte överdrivet inspirerade av just Metallica, även om de säkerligen varit en stor inspirationskälla för Australiensarna, men det är mycket med 'Submission For Liberty' som känns likt just '…And Justice For All'. T.ex. det anti-krigstema som präglar båda albumens lyrik samt den klara referensen till både demokrati och rättsväsendet. Personligen upplever jag 'Submission For Liberty' som en bredare skiva med både pianointro i början och akustiska gitarrer på slutet utöver att göra en skiva som liksom Metallicas är mer än bara thrash metal med gasen i botten.

'Submission For Liberty' känns som thrash metal med en bred inspirationskälla som dock bara delvis lyser igenom i musiken. Det är väldigt mycket thrash metal, kanske även lite hardcore känsla, men små, små element av annat lyser hela tiden igenom om man läser mellan raderna på musiken. Som pianointrot med Charlie Chaplin-talet och anti-krig-temat med frihets- och rättighetshänvisningarna om vartannat. Det är en resa genom ett landskap av thrash metal som är lite som Sverige - bra på mycket men inte direkt bäst på något.

Visst gillar jag 'Submission For Liberty', men det är inte en sådan skiva som fullständigt blåser omkull dig som med en endaste utandning. Istället är det som en liten terrierhund som kämpar på och sliter och sliter och sliter tills den tröttat ut dig så mycket att du finner dig själv fast i hundens våld. Där sitter du fast sedan och skivan tåls att spelas i tvåsiffriga antal, även om det kanske inte känns riktigt så första gången du sätter igång skivan. Det är mycket snabba gitarrer, tung bas och blastbetastrummande men tempot går upp och ned och musiken är ganska väl varierad och rör sig framåt med lagom tempo hela tiden. Skivan är nästan 50 minuter lång, vilket känns ganska långt för en thrashskiva (samtidigt som det är en hel kvart kortare än t.ex. '…And Justice For All') men den klarar att leva upp till sin speltid någorlunda väl. Det finns vissa partier man sneglar lite mot klockan, men det är mest för att det är en och en annan tråkig låt som smygit med i sällskapet, inte för att det blir långtråkigt och mot slutet känns speltiden ändå inte allt för långdragen. Ljudkvalitén är även den bra och gör att skivan lever längre.

På det storan hela tycker jag detta är en stabil skiva som levererar vad den bör och borde. Skivan har inga synnerligen starka låtar i min mening men däremot en eller två lite mindre intressanta i form av de sega solona i I Will Not Bow och melodierna i The Warning men det är också allt. Som helhet skulle jag säga att det är ett intressant tillskott i thrashfamiljen för den intresserade av genren. Däremot tror jag inte att 4 ARM kommer att nå ut till särskilt många utöver de som har ett redan etablerat thrashintresse. Det känns helt enkelt inte tillräckligt spektakulärt för att nå längre än så. Stabilt och bra är det däremot skivan igenom, ungefär som Sverige.