Band:
Andy Tillison - keyboards and vocals
Jonathan Barrett - Bass Guitar and vocals
Luke Machin - Guitar and vocals
*Tony Latham - Drums
*Nick Rickwood played the drums with the band during the Spring of 2011 while Tony Latham was away. This includes the album COMM.
Discography:
The Music That Died Alone 2003
The World That We Drive Through 2004
Pyramids And Stars (Live) 2005
A Place In The Queue 2006
Going Off On One (Live CD/DVD) 2007
Not As Good As The Book 2008
A Place On The Shelf"" 2009
Down And Out In Paris And London 2009
Going Off On Two (Live CD/DVD) 2011
Guests:
Theo Travis - Saxophones and Flute
Info
Ed Unitsky - artwork
Released 2011-09-26
Reviewed 2011-09-05
Links:
thetangent.org
insideout
COMM är The Tangents sjätte studioalbum, de debuterade 2003 med The Music That Died Alone, ett album jag känner väl eftersom jag har det i min samling, de andra albumen mellan debuten och detta har jag däremot inte i min samling men jag har hört dem alla, inte så värst mycket men jag känner dem någotsånär. COMM har ett intressant albumomslag som speglar temat ganska väl, ett dokument över världen vi lever i, en titt på den elektroniska kommunikationen och hur den påverkar oss.
Att The Tangent handlar om progressiv rock bör det inte råda några tvivel om, bandet gillar långa instrumentala utsvävningar genom sina spår men också tydliga melodier och medryckande tongångar. Att det är omväxlande bör det inte heller råda några tvivel om, tempo, tonart, stämning och allt varierar och att det handlar om den elektroniska kommunikationen går det faktiskt att förnimma om man lyssnar även om man inte lyssnar på lyriken. COMM har fem oklanderligt producerade spår med en ljudbild som känns väldigt noggrant genomgången och iscensatt men så har arbetet med COMM också krävt två års arbete. Dessa fem spår tar dig nästan en hel timme att ta dig igenom, vilket betyder att det finns en del långa spår, som inledande The Wiki Man som klockar in på över 20 minuter och avslutande Titanic Calls Carpathia är också väldigt lång med sina sexton minuter.
Vad man dock bör nämna med dessa långa epos är att de ofta är flera partier som tillsammans utgör en längre saga om man till exempel har albumet framför sig kan man se att de spår jag nämnde tidigare har sex delar vardera som dock hör samman på ett sätt att det motiverar ett spår. En vanlig metod inom progressiv rock/metal. Jag måste säga att albumet griper tag i en redan från det att man får höra det uppringande modem som öppnar albumet och det första spåret. Efter detta modem kommer en riktigt snygg melodi som griper tag i mig som lyssnare än mer och jag är ganska fast därefter vill jag nog säga. Albumet innehåller så mycket spännande nyanser, så mycket djup att varje genomlyssning är ett äventyr. Det är egentligen bara i andra spåret The Mind’s Eye jag får en liten andhämtning eftersom jag tycker att den inte är lika bra som resten av albumet men sedan är det bara att ta in, njuta och koppla av, eller koppla upp beroende på vem du är. Fjärde spåret Tech Support Guy är riktigt kul och en intressant historia över hur det kan se ut när saker och ting inte fungerar i vår högteknologiska värld.
Om dagens första recension från min sida var lyrisk måste jag säga att detta album inte är speciellt långt efter, jag har varvat Dream Theater och The Tangent ganska hårt de senaste dagarna och de är båda riktigt grymma album, och ingen av dem kommer att sluta spelas i och med att jag skrivit dessa recensioner. Det roliga med The Tangents COMM är att den trots sin komplexitet är väldigt lätt att ta till sig och lätt att fastna för, det är ett spännande album med ett spännande tema och dessutom med massor av nyanser som är där för dig att upptäcka något nytt varje gång du spelar albumet.
Ett riktigt, riktigt bra album och ett äventyr för den med livlig fantasi.
HHHHHHH
