Digipack bonus DVD
1. Red (Video Clip)*
2. The Making of Big Red
3. Meantime (Video Clip)*
4. The Making of Meantime
5. Mr Regulator (Video Clip)*
6. The Making of Mr Regulator
7. Doll Size (Video Clip)*
8. Honesty (Video Clip)
9. Silence Now (Video Clip)
* Taken from the Debut Album “Scatter The Crow”
Band:
Tommy Gleeson (Guitar & Vocals)
Toshi Ogawa (Bass)
Mark Verney (Lead Guitar)
Jason Bowld (Drums)
Discography:
Scatter The Crow (2008)
Guests:
Info
Honestly video Directed by Sitcom Soldiers
Good Advice video Filmed and edited by James Fage
Released 2011-04-18
Reviewed 2011-04-29
Links:
slavestogravity.com
myspace
spv
Frågar ni mig känns det som att det bara finns tre sätt att se på Britpopen - antingen som en ovanligt skramlig och skränig rockmusik utan sammanhängande melodier, som absolut ingenting eller som väldens bästa grej. När Oasis släppte sin smått makalöst välsäljande skiva 'What's the Story (Morning Glory)', läppt 1995 och - hör och häpna - har kvalificerat sig för hela 14x platina i hemlandet England och officiellt ligger på en 50:e plats bland världens mest sålda album med över 22 miljoner sålda kopior (före artister som Aerosmiths och Didos bäst säljande album) blev britpopen populär för allmänheten och vad som följde efter det vet vi alla... pojkband, solobrudar och idolvinnare. Men kanske är det vi behöver för att hitta tillbaka till riktig musik igen även för allmänheten lite britpop? Gjord på ett 2010-talet sätt, vilket är lite hårdare, lite tuffare, lite mer sammanflytande melodier och i övrigt en lika oförutsägbar musik som den vi är vana att höra från genren.
Låttitlarna inkluderar spårnamn som Dumb, Misery Pills och This Time it's Terminal, vilka får mig att börja fundera över om detta britpop-anno-2010-talet-band inte har en viss släng av emo i sig men med dem folkmusikinspirerade låtarna, den garageråa känslan och det gatuhårda rocksoundet som jag inte hört sedan 4 Non Blondes hit What's Up från 1993 (det kan inte vara en slump). Överlag är känslan en ganska stor rockmusik nedskalad till en väldigt enkel rockmusik. Det är absolut inget överambitiöst med 'Underwaterouterspace' utan den känns närliggande - som en arbetarklassens England i tegelhus och körandes Mini-bilar. Så stora framgångar som Kaiser Chiefs hade häromåren kan det här absolut fungera för Britterna - dem känns som ett något hårdare, något mindre melodiöst Kaiser Chiefs och för alla som ser ut som ett frågetecken när jag säger på det sättet så innebär det ett band som sjunger tillsammans i hyfsat trallvänliga refränger med funkiga stränginstrument och lika mycket knegartoner som The Beatles.
Introlåten Good Advice använder sig av keyboards men är egentligen det enda spår där detta används (i alla fall riktigt tydligt). Låten som ni hittar video på här nedan följer sedan och är kort och gott en rakt på rocklåt med medryckande gitarrer och en förvånansvärt rakt på refräng. Alla tolv låtarna på skivan är korta och enkla och skulle alla kunna bli singlar (två av dem har faktiskt redan blivit det också, båda de precis nämnda två). Totaltiden blir dock med tolv fullånga spår ändå ganska lång, även om den känns betydligt kortare. Det tolfte spåret är dessutom ett bonusspår som du inte ens får om du håller till utanför Europa. Till och från blir skivan mer traditionell rock eller på gränsen till rock ´n´ roll med mer traditionella melodier och musik som går rakt på sak med starka refränger och ledande gitarrer, även om det för det mesta är småtokiga gitarrer med melodier som börjar och slutar lite hur som helst.
Personligen känner jag aldrig att äpplet helt faller på sin plats. Det är bra musik, skönt, avslappnat och välspelat. Men det når aldrig dem riktiga höjderna. Det är liksom bara en bra skiva. Så mycket mer kan man inte säga om den. Om den sedan slutar som Oasis eller mer som ett äpple som krossats mot marken återstår att se, men Slaves of Gravity är ett namn vi alla kommer höra talas om förr eller senare så det är lika bra att ni kollar upp dem på en gång så ni kan bilda er en uppfattning innan den tvingas på er.
HHHHHHH
