Band:
Seth Siro Anton – bass, vocals, artwork
Sotiris V. – guitar, clean vocals
Christos Antoniou – guitar, samplers, orchestration
Fotis Benardo – drums
Discography:
Mystic Places of Dawn (1994)
Esoptron (1995)
The Ophidian Wheel (1997)
A Fallen Temple (1998)
Revolution DNA (1999)
Sumerian Daemons (2003)
Communion (2008)
Guests:
Info
Orchestration written by Christos Antoniou and recorded by the Prague Philharmonic Orchestra.
Produced by Peter Tägtgren.
Released 2011-04-18
Reviewed 2011-07-13
Links:
septicflesh.com
myspace
season of mist
Av spårtitlarna att döma handlar det om ämnen relaterade till religiösa företeelser, men utöver det har jag ingen aning eftersom jag inte direkt ansträngt mig för att utröna de exakta meningar som bandet försöker förmedla i sin lyrik, kanske betyder det ingenting, kanske betyder det allt. Nåväl, jag har bestämt att det lyriska temat inte är så värst viktigt för mig, dessutom är det lite klurigt att uttyda vad som sjungs ändå.
Musikaliskt är det en så kallad hybrid, en hybrid mellan extremmetall av stilen döds eller svart och symfonisk musik, de har faktiskt använt Prags symfoniorkester att spela de symfoniska styckena. Tungt och mörkt blandat med vackert och orkestralt är vad det hela handlar om när det gäller Septicflesh. Knappa 44 minuter och tio spår är vad vi får när vi sätter tänderna i detta album, det och bitmärken.
När det gäller extremmetall gillar jag att får det väldigt melodiöst precis som Septicflesh erbjuder mig med sitt senaste album vars namn står överst i denna recension. De symfoniska styckena skapar en väldigt trevlig dynamik i det musikaliska, det vackra samsas med det brutala på ett väl fungerande sätt, lite grann som fåren och lejonen i Edens lustgård faktiskt. Spåret Pyramid God som är det tredje spåret föll mig väldigt mycket i smaken när jag lyssnade till detta album, överlag måste jag säga att detta album var en positiv överraskning.
Jag brukar aldrig förvänta mig speciellt mycket av band med namn från medicinska tillstånd eller liknande, dessa band brukar normalt låta som att någon spyr ackompanjerad av kass musik. Detta gäller verkligen inte Septicflesh även om det finns en del saker jag är mindre begeistrad i när det gäller deras musik. Det jag har mina största invändningar mot är sången, jag vill helst ändå kunna uttyda ord ur vrålandet och när det gäller detta album har jag väldigt svårt att göra det. Jag måste säga att detta sänker lite grann det annars så väldigt positiva intryck jag har, kanske inte sådär väldigt mycket men en lätt sänkning av kvalitetsnivån kan jag konstatera till följd av detta. Kanske kan det i vissa fall bero på att det är bitmärken i CD-skivan.
The Great Mass en positiv överraskning som dock nedslås lite grann av mindre lyckat vrålande men det är en väldigt stark skiva som kanske kan sägas vara undantaget som bekräftar regeln när det gäller patetiska bandnamn på extremband. Till alla er som gillar melodiös/symfonisk extremmetall: detta är någonting att sätta tänderna i, passa er bara för bitmärken.
HHHHHHH
